tibast
Daphne mezereum
Tibast blommar på bar kvist, ofta redan i april. Ibland ser man t.o.m. blommande kvistar sticka upp ur ännu kvarliggande snö som på Seleboåsen i Sättna. Tibast är krävande och kalkgynnad och föredrar tydligt mark med rörligt grundvatten nära ytan. Så förekommer den på skogssluttningar både i granskog och lövskog, helst i sydlägen. Den växer gärna i anslutning till källutflöden och under sydbergsbranter, i dalgångarna inte sällan i lövlundar; ibland mer öppet i beteshagar. Någon gång ses den torrare, som vid en sydvänd klipphäll i Selånger Siljeberget.
Arten finns regelbundet också i lundmiljöer längs vattendragen som vid rikare skogsbäckar, skogsåar och forsar eller i älvraviner. Den står då gärna skuggigt, i svackor eller nära vattnet. I Liden växer den i kalkpåverkade älvbrinkar, krång. I kalkområdena i väster har arten en vidare ekologi och finns där även i sumpskog och rikkärrskanter. Däremot saknas den nästan helt på alnökalkens torra marker.
Ofta ses tibastbuskar i närheten av fäbodar och andra skogsodlingar. Någon gång kan den ännu ses planterad i skogsbygden. Troligen var detta vanligare förr; många kulturnära förekomster kan vara sekundärspridda från tidigare odling, t.ex. vid södra Björsjöbodarna i Haverö och vid en häll på sjöstranden i Bredsjön i Ljustorp.
Arten finns regelbundet också i lundmiljöer längs vattendragen som vid rikare skogsbäckar, skogsåar och forsar eller i älvraviner. Den står då gärna skuggigt, i svackor eller nära vattnet. I Liden växer den i kalkpåverkade älvbrinkar, krång. I kalkområdena i väster har arten en vidare ekologi och finns där även i sumpskog och rikkärrskanter. Däremot saknas den nästan helt på alnökalkens torra marker.
Ofta ses tibastbuskar i närheten av fäbodar och andra skogsodlingar. Någon gång kan den ännu ses planterad i skogsbygden. Troligen var detta vanligare förr; många kulturnära förekomster kan vara sekundärspridda från tidigare odling, t.ex. vid södra Björsjöbodarna i Haverö och vid en häll på sjöstranden i Bredsjön i Ljustorp.
Första fynd
Först publicerad av Seth (1877) från Selånger. Äldsta belägg från Hässjö Söråker 1858 (E. Ährling i UME).
Bygdenamn och bruk
Två folkliga benämningar finns i Medelpad: tivelbär och källarhalsbär. Tivelbär, tibär, tivelbast, divelbast och liknande namnformer finns nedtecknade från hela landskapet. Källarhals – i Liden uttalat källarhasch, med kort a – är en direkt översättning av tyskans Kellerhals och härleds ur forntyskans quellen. En kväljande känsla lär uppstå vid förtäring av bären (Lyttkens 1904–1915). Källarhals har noterats från Njurunda, Tynderö, Attmar, Selånger, Indal och Liden.
Tibastbuskens bär – och även barken – har trots sin dödliga giftighet brukats inom folkmedicinen. Från Tynderö berättas t.ex. att bären gavs för att lösa förstoppning hos hästar. Denna kur kunde även i små mängder och med stor försiktighet användas på barn (G. Wiklander); härifrån avrådes dock bestämt!! Tibast användes också som skydd mot osynliga makter. Från Selånger berättas att ”divelbast och vänderot knöts i skällträljen (bindslet runt halsen) för att skydda korna mot vittra” (Vestlund 1923, 1948). Denna folkliga tro har levt kvar ända in i våra dagar bl.a. i följande ramsa. ”Tivelbast och vänderot står allt ont emot” (Selma Öhlén, Borgsjö). Karin Hesslefors anger från Sättna att hennes far bar tivelbark för god jaktlycka. Tibast torgföres tyvärr ofta i Sundsvall om våren…” (Blomqvist 1950) – ett oskick som dess bättre nu helt upphört.
Tibastbuskens bär – och även barken – har trots sin dödliga giftighet brukats inom folkmedicinen. Från Tynderö berättas t.ex. att bären gavs för att lösa förstoppning hos hästar. Denna kur kunde även i små mängder och med stor försiktighet användas på barn (G. Wiklander); härifrån avrådes dock bestämt!! Tibast användes också som skydd mot osynliga makter. Från Selånger berättas att ”divelbast och vänderot knöts i skällträljen (bindslet runt halsen) för att skydda korna mot vittra” (Vestlund 1923, 1948). Denna folkliga tro har levt kvar ända in i våra dagar bl.a. i följande ramsa. ”Tivelbast och vänderot står allt ont emot” (Selma Öhlén, Borgsjö). Karin Hesslefors anger från Sättna att hennes far bar tivelbark för god jaktlycka. Tibast torgföres tyvärr ofta i Sundsvall om våren…” (Blomqvist 1950) – ett oskick som dess bättre nu helt upphört.
Utbredning
Tämligen allmän till spridd i centrala kustområdet och västerut t.o.m. Haverö samt i Indalen. Utanför rastrerat område noterad enligt nedan.
Collinder (1909): här och där; sparsamt–måttligt.
Collinder (1909): här och där; sparsamt–måttligt.
Lokaler
Njurunda Rönnbottensviken vid bäcken 1978 (HL, RL); mellan Stormossen och Billmyra 1985 (LS); V om Nedertjärnen (Sörskog) 1998 (K. Eriksson).
Hässjö Västansjö (Mo ms 1953); mellan Fjäl och kyrkan nära landsvägen (J.A. Holm enligt Collinder 1909), 1962–1964 (RL); O om Bondhamn 2004 (BP); Svartberget i Åvike 2004 (SG m.fl.).
Sättna Väster-Gåltjärn mot Väster-Lövsätt 1980 (HL); Bryggtjärn 1980 (HL).
Ljustorp Bredsjöån 2 lokaler (Nordström 1911), 1978 (HL, RL); Örasjöbodarna NO om Bredsjön 1962 (RL), 1978 (HL); Laxsjöån (flera lokaler) 1910 (K.B. Nordström i GB), 1962–1981 (HL, RL, HW); S om Stor-Laxsjön 1962 (RL).
Liden Återvänningsån nedom dammen vid Återvänningssjön 1981 (HL).
Hässjö Västansjö (Mo ms 1953); mellan Fjäl och kyrkan nära landsvägen (J.A. Holm enligt Collinder 1909), 1962–1964 (RL); O om Bondhamn 2004 (BP); Svartberget i Åvike 2004 (SG m.fl.).
Sättna Väster-Gåltjärn mot Väster-Lövsätt 1980 (HL); Bryggtjärn 1980 (HL).
Ljustorp Bredsjöån 2 lokaler (Nordström 1911), 1978 (HL, RL); Örasjöbodarna NO om Bredsjön 1962 (RL), 1978 (HL); Laxsjöån (flera lokaler) 1910 (K.B. Nordström i GB), 1962–1981 (HL, RL, HW); S om Stor-Laxsjön 1962 (RL).
Liden Återvänningsån nedom dammen vid Återvänningssjön 1981 (HL).
