Rönn är ett tåligt och anspråkslöst träd som ofta är närvarande utan att dominera. Rönn finns som ett regelbundet inslag i granskogen, men då undertryckt, småvuxen och ofta starkt älgbetad. I hyggesfas växer den till och kan i det läget bilda massbestånd av nedbetade, knappt manshöga skott på torra, magra hyggen. Mest typisk är rönnen i hällmarksområden, där den på ljusöppna ytor kan bli storvuxen och rikblommande. Så ser man den ofta på bergstoppar och på hällmarkerna i öster, särskilt på kustnära och vindutsatta klippor. I inlandet uppträder rönnen mer enstaka på blockiga–klippiga avsnitt av stränder, i strandbrinkar och bårder. Dessutom kan rönn växa blött i rika sumpskogar och myrar; den är t.ex. regelbunden i Borgsjös rikkärr.
De grövsta rönnarna finner man ändå på kulturmarker. Särskilt ensamma rönnar på gårdstun, i torra åkerrenar, intill rösen och kanter kan nå ansenliga dimensioner. Ett gårdsträd i Torp Finnsjön kunde t.ex. inte omfamnas. På Jakobsdalsgatan på Skönsmon i Sundsvall fanns år 2006 (LS) en rönn med omkrets i brösthöjd 251 cm och höjd ca 18 m. Rönnen är också känd för bärens förmåga att gro i grenvinklar till andra träd, s.k. flygrönn (flogrönn). Dessa ansågs förr ha magiska krafter.
Rönnen odlas och säljs också i plantskolor i olika former och redan I. Sahlin angav på 1920-talet Sorbus aucuparia var. pendulina från Sundsvall, kyrkogården.