nordisk stormhatt
Aconitum lycoctonum subsp. septentrionale
Nordisk stormhatt förknippar man med fjällens björkskogsbälte. Märkligt nog förekommer denna fjällväxt hos oss bara i landskapets lägre partier, kustområdet och dalgångarna. I högre skogområden saknas den vanligen utom i det kalkrika området i nordväst. Nordisk stormhatt växer i första hand längs vattendrag och i ravinbildningar. Den finns i svackor, på stabila ravinbottnar eller inne i bäckarnas lövbårder. Där bildar den ofta dominerande bestånd på frisk–fuktig mark, ofta skuggigt och gärna i nordlägen. Den blommar upp men torkar också lätt ut vid avverkning. Växten är tydligt kalkgynnad – eller rentav kalkkrävande – och i kalkområdena finns den även i högörtsgranskog, vid källdrag, bäckursprung och längs små skogsbäckar. På alnökalkens område vid kusten växer den ymnigt och ses också i kulturlövlundar och i gråalskog. I detta område kan den också växa öppet längs nordvända, skuggiga vägkanter, i övergivna vallar och på betesmark, vid Klingerfjärden i albård vid havsstranden. Som sydbergsväxt är den inte vanlig men kan dyka upp i lundar under mindre, kustnära berg.
Liksom övriga mer eller mindre giftiga ranunkelväxter undviks stormhatten av betesdjur (jfr Linnés iakttagelse ovan!) men har faktiskt setts ätas av får (OH).
Liksom övriga mer eller mindre giftiga ranunkelväxter undviks stormhatten av betesdjur (jfr Linnés iakttagelse ovan!) men har faktiskt setts ätas av får (OH).
Första fynd
Först publicerad av Linné (1732) 1811 från Njurunda. Äldsta belägg från Tynderö 1836 (K.J. Lönnroth i UPS).
Bygdenamn och bruk
När Linné nått Njurunda på sin lappländska resa 1732 skriver han: ”När jag kom inemot Dingelsiö gästgifvaregård, fick jag se dett stora Aconitum hirsutum galea angusta, hvilket Bönderna kallade giske äller gisk, hvilket sedan hela dagen blef så gement som liung. Intet boskap äter sama ty växer dett helt frodigt, då de andra afbitas, får och tillfälle mehr förkofra sig.” När han senare reste över gränsen till Ångermanland sammanfattade han i dagboken: ”Wij lämnade nu Medelpad med sin Napellus (= stormhatt) och sandefulla vägar ...”. – Namnet gisk är inte senare anträffat och i Linnés Flora Svecica (1755) anges för Medelpad namnet lusfloke.
”Allestädes wid wägen stod en ymnoghet blå refor [?] lika Consol. Regal. Förmenes wara Eupat., kallades floka eller kusblomma.” (Hülphers 1758).
Benämningen flugrot är belagd från flera socknar, Haverö, Njurunda och Tuna. Väster om Snöberg i Haverö ligger Flugurotdalen. Man hackade och kokade den giftiga roten. Lagen sötades med socker och slogs sedan upp på fat, eller i särskilda flugfångare, som lockbete för flugor. Lusfloke i Sättna, Indal och Liden, eller lusrot i Tuna, minner om en annan användning. Från Lyngstern i Tuna berättas, att lusrot kokades och håret tvättades med vattnet. Denna behandling dödade lössen men gav dessvärre även upphov till sår i huvudet! Även kreatur tvättades.
Det vanligaste folknamnet har varit floke rätt och slätt i Tynderö, Attmar, Indal, Liden, Holm, Borgsjö och Haverö. Luddfrö har även nedtecknats från Timrå och Selånger.
”Allestädes wid wägen stod en ymnoghet blå refor [?] lika Consol. Regal. Förmenes wara Eupat., kallades floka eller kusblomma.” (Hülphers 1758).
Benämningen flugrot är belagd från flera socknar, Haverö, Njurunda och Tuna. Väster om Snöberg i Haverö ligger Flugurotdalen. Man hackade och kokade den giftiga roten. Lagen sötades med socker och slogs sedan upp på fat, eller i särskilda flugfångare, som lockbete för flugor. Lusfloke i Sättna, Indal och Liden, eller lusrot i Tuna, minner om en annan användning. Från Lyngstern i Tuna berättas, att lusrot kokades och håret tvättades med vattnet. Denna behandling dödade lössen men gav dessvärre även upphov till sår i huvudet! Även kreatur tvättades.
Det vanligaste folknamnet har varit floke rätt och slätt i Tynderö, Attmar, Indal, Liden, Holm, Borgsjö och Haverö. Luddfrö har även nedtecknats från Timrå och Selånger.
Variation
Där stormhatten uppträder i större bestånd varierar den ofta med blåvita eller vita blommor. En gulblommig underart, alpstormhatt A. lycoctonum subsp. lycoctonum, var odlad vid prästgården i Timrå på 1920-talet (I. Sahlin).
Utbredning
Allmän i kustbygden i de mindre dalgångarna, i Indalsälvens dalgång och i Ljungans dalgång upp till Borgsjö, utom på den fattigare sträckan Gimån–Stödesjön. Dessutom i de kalkrikaste skogsområdena i Torp, Borgsjö och Haverö. Utanför rastrerat område noterad enligt nedan.
Collinder (1909): allmän i kust och dalbygderna, sällsynt i den nedre skogsregionen; måttligt–massvis.
Collinder (1909): allmän i kust och dalbygderna, sällsynt i den nedre skogsregionen; måttligt–massvis.
Lokaler
Attmar Västansjön 1978 (HL, RL).
Indal Mosjölund 1977 (HL).
Ljustorp Mjällån mellan Höglandsbodarna och Kammaråsen samt vid stigen över till Långnäsmon 1980 (HL).
Liden SSV om Mustjärn 2000 (RL).
Holm Näverån (=Näveråbäcken) 1982 (E. Portén), 1988 (HL).
Stöde Österåsen mellan Ulvsjön och Gissjön 1979 (HL); Bodråbäcken (V om Lotjärn) 1982 (A. Bodin).
Haverö Storklacken 1919 (G.R. Cedergren i S och UPS); Lövåsbäcken (Cedergren 1923); Linåsen (=Linsjöåsen) 1971 (RL); bäck NO om Myckelmyrberget 1982 (B. Bäckström); Nipbäcken V om norra Björsjöbodarna flerstädes 1976 (HL, RL), 1999 (HL m.fl.); norra Björsjöbodarna 1982 (RL); Rångbäcken i Överturingen 1977 (HL); Kläppberget i Överturingen 1980 (HL); Kläppvallen O om Galvattssjöarna i Överturingen 1977 (HL, RL); Örasjöbäcken (rinner till Stor-Tjärusjön) 1982 (HL); Örasjöån V om Stormyra (gräns mot Jämtland) 1982 (ThK); Heden (Fredriksson 1902); Flakamyra N om Turingsbodarna 1993 (HL).
Indal Mosjölund 1977 (HL).
Ljustorp Mjällån mellan Höglandsbodarna och Kammaråsen samt vid stigen över till Långnäsmon 1980 (HL).
Liden SSV om Mustjärn 2000 (RL).
Holm Näverån (=Näveråbäcken) 1982 (E. Portén), 1988 (HL).
Stöde Österåsen mellan Ulvsjön och Gissjön 1979 (HL); Bodråbäcken (V om Lotjärn) 1982 (A. Bodin).
Haverö Storklacken 1919 (G.R. Cedergren i S och UPS); Lövåsbäcken (Cedergren 1923); Linåsen (=Linsjöåsen) 1971 (RL); bäck NO om Myckelmyrberget 1982 (B. Bäckström); Nipbäcken V om norra Björsjöbodarna flerstädes 1976 (HL, RL), 1999 (HL m.fl.); norra Björsjöbodarna 1982 (RL); Rångbäcken i Överturingen 1977 (HL); Kläppberget i Överturingen 1980 (HL); Kläppvallen O om Galvattssjöarna i Överturingen 1977 (HL, RL); Örasjöbäcken (rinner till Stor-Tjärusjön) 1982 (HL); Örasjöån V om Stormyra (gräns mot Jämtland) 1982 (ThK); Heden (Fredriksson 1902); Flakamyra N om Turingsbodarna 1993 (HL).
