Rödklint har sina största förekomster på sedimentjordar i kustbygden och dalgångarna – särskilt vanlig är den i Ljungans dalgång och i norra Alnö. Arten är närings- och kalkgynnad. En typisk biotop är solöppna strandbrinkar vid Ljungan och anslutande kanter av nedskurna bäckdalar och diken; där finns den ofta tillsammans med kanelros Rosa majalis, åkertistel Cirsium arvense m.fl. Den växer även på örtrika åkerrenar, i torra ängskanter och skogsbryn, i Liden Flygge på nipkrön. Särskilt i Alnö, men även i Tuna och Selånger, växer den ofta i beteshagar och på kulturhällmarker. Ibland står den i övergivna lägdkanter och kan finnas kvar länge (klonbildare) på gamla övergivna odlingar, t.ex. Turingbodarna i Haverö, Sillrebodarna i Borgsjö och Rigåsen i Liden.
Ibland kan arten stå kvar i skuggiga lövuppslag utan att blomma, t.ex. i asplundar. Däremot ses den sällan i tät grässvål på välskött hackslått. Den är inte ovanlig på nyare vägkanter och på banvallar i riktrakter, t.ex. Tuna Lilldälje, och växer ibland på tätorternas industri- och ödetomter. Vid Ljungan har rödklinten en naturlig plats i älvstrandens vegetation, åtminstone i Torp och Stöde. Där växer den i strandens övre del, framför albältet, i gles vegetation mellan block, i Torp Hammar även i sand. På Brämön i Njurunda är den sedd i en glänta i rik granskog vid Blåbärsmyra.