Kruståtel är det enda gräs som är vanligt i frisk eller torr blåbärsgranskog – och är ofta det enda förekommande. Man ser det på små naturliga störningar i rismattorna, kring block och hällar. I äldre skog blommar kruståteln vanligen bara i ljusa gläntor. Efter kalavverkning tar den däremot över och dominerar över det döende blåbärsriset. Det är kruståteln som ger hyggena den karaktäristiska brunröda färgen på högsommaren och då särskilt i magra trakter. Andra växtplatser för kruståtel är tallmoar bland renlav och hällmarkstallskog på toppen av skogsberg. Den har mycket små näringskrav och anses snarast föredra sur mark. I skogsområdena etablerar den sig på torra vägkanter, vändplaner, virkesavlägg och i körvägar.
Vid kusten, nära havet, är den allmän på havsklipporna ovanför vågornas räckvidd samt på näringsfattiga sand- och klapperstensfält. Den förekommer sällan på odlingsmark eller i tätorterna men har haft en plats på magra, sura och tuviga slåtterängskanter där också flera av skogens ris brukar komma in.