Skogsvinbär hittar man ofta i lövlundar i landskapet. Arten uppträder mer eller mindre konstant i dessa miljöer men ger ändå inte övertygande intryck av att vara indigen där. Mest regelbundet uppträder den i något näringsrikare bäckraviner i landskapets sedimentområden, men den kan också finnas vid rikbäckar i skogsområden, särskilt i forsavsnitt. I raviner längs älvarna och åarna liksom vid bäckar i odlingsmark ses den vanligast, likaså vid älv- och sjöstränder. Den dyker också upp i rasbranter under sydberg.
Skogsvinbär hittar man också i odling, särskilt vid torp och äldre bebyggelse. Troligen är den då tidigare intagen från ”skogen”. Från odlingarna är den sedan spridd med fåglar till omgivande odlingslandskap, och den ses därför ofta vid lador, åker- och vägkanter, odlingsrösen m.m. Ett stöd för att arten ändå är ursprunglig hos oss är de tidiga uppgifterna hos A. A-son Hülphers och M. Nordenström enligt ovan.