humle
Humulus lupulus
Idag hittar man ibland humle som inslag i den vilda vegetationen, då vanligen utan anknytning till någon odling. Ofta ser man den i torr, kulturnära lövskog, gärna i risig–blockig mark eller mer öppet, t.ex. kring gamla odlingsrösen eller komposthögar. Helst växer den på varma lokaler, som i en sydvänd lund under ett berg i Njurunda Källåsberget i Ängom, eller i en torr älvbrink vid Skallböle i Tuna. Flertalet av de små, kulturnära förekomsterna utgörs av enbart honindivid och är säkert vegetativa förvildningar, utkast eller (mycket) gamla odlingsrester. Ett större, sedan gammalt känt bestånd, finns vid Alnö Smedsgården i stabil gråalskog på kalkmark. Denna lokal är på storskiftes karta från 1700-talet utmärkt som ”humlegård”.
Humlebestånden tenderar heller inte att uppträda regelbundet i någon viss biotop. Trots detta kan vi, på någon enstaka lokal, ha humle som ursprunglig i landskapet. Vilda förekomster i nedre Ljungans dalgång anfördes redan av våra tidigaste upptecknare (se nedan). På åtminstone ett par större lokaler, Kvarnbäcken i Tuna och Klockarberget i Njurunda, förekommer idag både hon- och hanindivid. Detta är ett stöd för att lokalerna kan vara ursprungliga, även om Linné på den sistnämnda lokalen anmärker om en humlegård. Gårdsnamnet Hummelvik i Å i Njurunda tyder också på tidig humleförekomst, och här fann L.L. Laestadius 1824 också ”vildhumle” (Suominen 1990).
Humlebestånden tenderar heller inte att uppträda regelbundet i någon viss biotop. Trots detta kan vi, på någon enstaka lokal, ha humle som ursprunglig i landskapet. Vilda förekomster i nedre Ljungans dalgång anfördes redan av våra tidigaste upptecknare (se nedan). På åtminstone ett par större lokaler, Kvarnbäcken i Tuna och Klockarberget i Njurunda, förekommer idag både hon- och hanindivid. Detta är ett stöd för att lokalerna kan vara ursprungliga, även om Linné på den sistnämnda lokalen anmärker om en humlegård. Gårdsnamnet Hummelvik i Å i Njurunda tyder också på tidig humleförekomst, och här fann L.L. Laestadius 1824 också ”vildhumle” (Suominen 1990).
Första fynd
Först publicerad av Nordenström (1769) från Stöde. Första uppgift av Linné 1732 från Njurunda. Äldsta belägg från Alnö Nyvik 1874 (H.W. Arnell i UPS).
Bygdenamn och bruk
Humle har sedan gammalt, åtminstone sedan medeltiden, odlats i landskapet. Från 1200-talet fram till år 1860 var bönderna i Sverige ju också ålagda enligt lag att odla humle. Humlen odlades på hummelstör i hummelgårdar. Dessa anlades på något varmt och vindskyddat ställe. Det var främst honplantor som odlades, eftersom det är deras blomställningar – ”kottarna” – som används vid ölbrygden. Dessa kallades hummeldupp eller hummeldyppe. Odlingen pågick i vissa bygder, bl.a. i Indal, fram till 1930-talet. Idag är humle vanlig som prydnadsväxt kring brokvisten på gamla gårdar på landsbygden. Den odlas av tradition också gärna av sommartorpare.
”Straxt nor om Dingelsiö ligger ett tämelig högt bärg, Nyåckersberg kallad, på södra sidan helt brant. Här hade invånarna gjort sig Humble gård, äffter som humblen ej vill koma fort på andra ställen, trodde de sig här hafva nog högt stacket att drifva mot, dett dem ej häller slår felt, utan växer vähl. Ty dett kalla nordan väder kan inte röra honom och dett varma sunnan måste här sambla sina strålar såsom uti en foco. Berget låg på högra handen.”
Citatet är hämtat från Linnés lappländska resa 1732 och avser Klockarberget i Njurunda. Namnändringen av berget har skett i sen tid och föranleddes av ett närbeläget klockarboställe. Några odlingsspår kan inte ses idag i Klockarberget. Men humlen växer kvar och slingrar sig som lianer i den frodiga sydbergsvegetationen!
”Straxt nor om Dingelsiö ligger ett tämelig högt bärg, Nyåckersberg kallad, på södra sidan helt brant. Här hade invånarna gjort sig Humble gård, äffter som humblen ej vill koma fort på andra ställen, trodde de sig här hafva nog högt stacket att drifva mot, dett dem ej häller slår felt, utan växer vähl. Ty dett kalla nordan väder kan inte röra honom och dett varma sunnan måste här sambla sina strålar såsom uti en foco. Berget låg på högra handen.”
Citatet är hämtat från Linnés lappländska resa 1732 och avser Klockarberget i Njurunda. Namnändringen av berget har skett i sen tid och föranleddes av ett närbeläget klockarboställe. Några odlingsspår kan inte ses idag i Klockarberget. Men humlen växer kvar och slingrar sig som lianer i den frodiga sydbergsvegetationen!
Utbredning
Nedanstående avser förvildade eller kvarstående förekomster.
Collinder (1909): här och där; måttligt–talrikt.
Collinder (1909): här och där; måttligt–talrikt.
Lokaler
Njurunda (L.L. Laestadius enligt Collinder 1909); Myrbodarna 1902 (P. Collinder i S); Ovansjö 1962 (RL); Källåsberget i Ängom 1977 (HL, RL); Berga 2005 (LS); Hummelvik (i Å) (L.L. Laestadius enligt Suominen 1990); Klockarberget (Linné 1732), 1959 (RL), 1986 (HL, RL) (även hanplantor); Pålängsberget i Skottsund 1961 (RL); Juni 1965 (RL); Döviksberget (Collinder 1909), (Grapengiesser 1953).
Sundsvall 1883 (J. Linde i S).
Skön Korstaberget (K.A.Th. Seth enligt Collinder 1909); Gärdeberget 1960 (RL), 1977 (HL); Römsta 1977 (HL); Birstaberget 1980 (CA); Gångviken 1962 (RL).
Alnö Öde 1962 (RL); Släda 1959 (RL); Stömsta 1961 (RL); Smedsgården 1976 (RL), 1985 (HL); Nyvik 1874 (H.W. Arnell i UPS); ovan Nyvik (Collinder 1909); Röde och Närsta 1971 (RL); Johannesnäs 1909 (K.B. Nordström i S); Hovid 1962 (RL).
Timrå Åkerby (J.A. Holm och K.A.G. Gredin enligt Collinder 1909); Hamsta 1977 (HL); Norrberge 1920-talet (I. Sahlin), 1977 (HL).
Tynderö Bäräng 1986 (HL), 2003 (HL, RL).
Attmar Norr-Lindsjö vid en bäck (Collinder 1909); Norr-Lindsjö och Sörfors 1961 (RL).
Tuna Tunomsbäcken (Sjöström 1972); Bleckörsbäcken i Tunbyn och Målsta vid en bäck (Collinder 1909), ”... Sällsynta, men i Bergom och Borgen förekommande, äro vild hassel och humble...” (Åslund 1860); Borgarbäcken vid Borgen 1982 (GÅ); Tunomsberget 1962 (RL); Bergomsån 1837 (C. Säve i UPS; vid bäcken från Långsjön (= Kvarnbäcken) 1947 (S. Blomqvist i S); Kvarnbäcken 1959 (RL), 1992 (HL, RL) (även hanplantor); Ådalarna 1983 (AB); Sköle 1983 (HL); ”...wid Skallböle by och den så kallade Humlebäcken finnes wild Humla...” (Hülphers 1771) (Humlebäcken kan vara identisk med Kvarnbäcken); Rude 1971 (RL).
Selånger Lillro 1962 (RL); Hällom 1973 (HLu); Siljeberget 1979 (HL); Oxsta 1977 (HL); Huljen 1996, 2003 (OH).
Sättna Solum 1959 (RL); Hällan 1979 (HL); Byn 2008 (HL).
Indal Öster-Högsjö 1979 (HL, RL); Hålberget 1977 (P. Welander); Långsvedberget 1970 (RL); Bottnarna 1967 (GW); Bjällsta 1986 (G. Tunfors enligt G. Sundquist); Baggböle 1974 (E. Andersson).
Liden ”I Liden anträffas växten flerstädes vid bergbranter i närh. af älfven, men är öfverallt i senare tid planterad af en och samma person” (Collinder 1909); Storberget 1959 (RL); Myckelede i Järkvissle 1960 (RL).
Holm Lill-Hullsjön 1977 (HL).
Stöde ”...Wid hemgrafs älfwen har jag någon gång sedt wildhumla omkring träden...” (Nordenström 1769) ”... Wid Hemgrafs elfwen wäxer wild Humbla...” (Hülphers 1771); Nedansjö anhalt (Collinder 1909); Gräfte 1910 (C.A. Nordlander i UPS); i skogen nära Kälsta (C. Säve enligt Collinder 1909).
Torp Fränsta 1903 (S. Ekvall i UME); Norr-Nordanede 1976 (HL).
Borgsjö Ede 1904 (Eva Collinder i S); Ånge 1977 (HL).
Sundsvall 1883 (J. Linde i S).
Skön Korstaberget (K.A.Th. Seth enligt Collinder 1909); Gärdeberget 1960 (RL), 1977 (HL); Römsta 1977 (HL); Birstaberget 1980 (CA); Gångviken 1962 (RL).
Alnö Öde 1962 (RL); Släda 1959 (RL); Stömsta 1961 (RL); Smedsgården 1976 (RL), 1985 (HL); Nyvik 1874 (H.W. Arnell i UPS); ovan Nyvik (Collinder 1909); Röde och Närsta 1971 (RL); Johannesnäs 1909 (K.B. Nordström i S); Hovid 1962 (RL).
Timrå Åkerby (J.A. Holm och K.A.G. Gredin enligt Collinder 1909); Hamsta 1977 (HL); Norrberge 1920-talet (I. Sahlin), 1977 (HL).
Tynderö Bäräng 1986 (HL), 2003 (HL, RL).
Attmar Norr-Lindsjö vid en bäck (Collinder 1909); Norr-Lindsjö och Sörfors 1961 (RL).
Tuna Tunomsbäcken (Sjöström 1972); Bleckörsbäcken i Tunbyn och Målsta vid en bäck (Collinder 1909), ”... Sällsynta, men i Bergom och Borgen förekommande, äro vild hassel och humble...” (Åslund 1860); Borgarbäcken vid Borgen 1982 (GÅ); Tunomsberget 1962 (RL); Bergomsån 1837 (C. Säve i UPS; vid bäcken från Långsjön (= Kvarnbäcken) 1947 (S. Blomqvist i S); Kvarnbäcken 1959 (RL), 1992 (HL, RL) (även hanplantor); Ådalarna 1983 (AB); Sköle 1983 (HL); ”...wid Skallböle by och den så kallade Humlebäcken finnes wild Humla...” (Hülphers 1771) (Humlebäcken kan vara identisk med Kvarnbäcken); Rude 1971 (RL).
Selånger Lillro 1962 (RL); Hällom 1973 (HLu); Siljeberget 1979 (HL); Oxsta 1977 (HL); Huljen 1996, 2003 (OH).
Sättna Solum 1959 (RL); Hällan 1979 (HL); Byn 2008 (HL).
Indal Öster-Högsjö 1979 (HL, RL); Hålberget 1977 (P. Welander); Långsvedberget 1970 (RL); Bottnarna 1967 (GW); Bjällsta 1986 (G. Tunfors enligt G. Sundquist); Baggböle 1974 (E. Andersson).
Liden ”I Liden anträffas växten flerstädes vid bergbranter i närh. af älfven, men är öfverallt i senare tid planterad af en och samma person” (Collinder 1909); Storberget 1959 (RL); Myckelede i Järkvissle 1960 (RL).
Holm Lill-Hullsjön 1977 (HL).
Stöde ”...Wid hemgrafs älfwen har jag någon gång sedt wildhumla omkring träden...” (Nordenström 1769) ”... Wid Hemgrafs elfwen wäxer wild Humbla...” (Hülphers 1771); Nedansjö anhalt (Collinder 1909); Gräfte 1910 (C.A. Nordlander i UPS); i skogen nära Kälsta (C. Säve enligt Collinder 1909).
Torp Fränsta 1903 (S. Ekvall i UME); Norr-Nordanede 1976 (HL).
Borgsjö Ede 1904 (Eva Collinder i S); Ånge 1977 (HL).