jätteloka
Heracleum mantegazzianum
Jätteloka har odlats tidigare som prydnadsväxt och förvildas lätt. Den kan bilda stora bestånd på ödetomter, skräphögar och vägkanter, och går även ut i bäckar i tätortsmiljö. Arten har uppmärksammats för att dess växtsaft kan orsaka svårläkta hudsår i samband med solljus. På grund av detta har den under senare år frenetiskt bekämpats av myndigheterna, både mekaniskt och med gift.
Utbredning
Noterad enligt nedan, men arten har tidvis varit vanligare i kustbygd och dalgångar.
Lokaler
Njurunda Svartvik vid kajen 1993–2008 (LS); Vapelnäs vid E4 1990–2008 (LS); Bredsand och Bredsandsbäcken 1982 (RL).
Sundsvall E4 vid Fläsian 1990 (LS); Skönsmon 1982 (RL), avlivad 2004 (RL); bäcken NV om Hillstamon (f.d. soptippen S om Skönsmon) 1988 (RL); Östermalm 1985–1993 (RL), avlivad 1998 (RL); E4 vid Heffners 2003 (HL).
Timrå Fröland 2001 (SG); Sörberge 2002 (SG).
Hässjö Söråker 1992 (HL, RL). Tynderö vid kyrkan 1978 (HL). Tuna E14 vid Skallböle 1992 (HL).
Selånger V om Töva vid E14 2008 (HS).
Torp Ljungaverk, stort bestånd 1976 (HL).
Sundsvall E4 vid Fläsian 1990 (LS); Skönsmon 1982 (RL), avlivad 2004 (RL); bäcken NV om Hillstamon (f.d. soptippen S om Skönsmon) 1988 (RL); Östermalm 1985–1993 (RL), avlivad 1998 (RL); E4 vid Heffners 2003 (HL).
Timrå Fröland 2001 (SG); Sörberge 2002 (SG).
Hässjö Söråker 1992 (HL, RL). Tynderö vid kyrkan 1978 (HL). Tuna E14 vid Skallböle 1992 (HL).
Selånger V om Töva vid E14 2008 (HS).
Torp Ljungaverk, stort bestånd 1976 (HL).
