Klofibbla växer gärna i öppet grus, helst i varma, torra lägen, och är tydligt gynnad av rikare mineral och kalk. Främst förekommer den i kustbygden och dalgångarna, särskilt i anslutning till glaciofluviala avlagringar. I skogsområdena är den bara spridd men uppträder ibland på isolerade utposter, t.ex. Liden Rigåsen, där den sågs i några få individ kring en solöppen, eroderad häll. Mest ser man klofibblan idag längs vägarna (där den dock ofta är obeständig), gärna i kanten av äldre små grusvägar eller på kör- och vändplaner, men också längs E14 och – i närheten av dalgångarna eller i rikare trakter ibland vid skogsbilvägar. Den finns i grustäkter i älvåsarna, längs torra banvallar, på bangårdar och på erosionsskydd vid kraftverk och dammar i älvarna. Vid kusten växer den också på industrimark, gamla kajer etc. Någon gång är den funnen i åkerkant, t.ex. i Indal Kävsta eller i Torp Hammar. Kanske var detta tidigare en vanligare biotop för arten.
Klofibblan uppträder regelbundet i allehanda erosionsslänter, t.ex. på öppen jord i torrbackar, på hällmarker och i bergsskärningar. Någon gång växer den i sydberg, t.ex. Haverö Vedelhögen och amfibolitbergen vid kusten som Borgberget och Lastlavaberget i Timrå (där även i stenbrott). I Alnö är den sedd på beteseroderad, kalkpåverkad hällmark.