Blåtåtel är ett av de vanligaste gräsen i skogsområdenas våtmarker av skiftande slag. Arten behöver ordentlig markblöta men har små eller måttliga näringskrav. På myrarna är den typisk vid vattenflöden på eller intill myren, t.ex. i gränser mellan två myrplan, på strängar i flarkmyrar eller i tuviga, blöta – ofta tallbevuxna – kanter. Den kan ibland bli dominant ute på fattiga, sluttande kärrytor. Blåtåtel finns även i videkärr, i björksumpskogar och kring artfattiga, sumpiga skogsbäckar. På stränder uppträder den främst på grövre material, t.ex. sand, och den är mycket vanlig även vid skogssjöar. Arten finns även på morän- och sandstränder längs älvarna. Vid kusten är blåtåtel typisk i hällkar som åtminstone tidvis vattenfylls, både nära havsstranden och längre in i hällmarkstallskog. Vid havsstranden växer den också i sötvattensutsläpp och avsnörda vikar särskilt med pors, Myrica gale. På översilade gamla slåtterängar kan den dyka upp någon gång. Däremot saknas den vanligen i tätorterna och i näringsrika jordbruksområden.