Bergdunört förekommer i Medelpad framförallt i lövskogsmiljöer på näringsrik mark. Helst växer den på naken jord på störda fläckar eller bland löv, ofta rätt undanskymt. Den är vanlig i nedskurna raviner, gärna i skugga på instabila kanter, men finns också i sydbergslundar och på mulljord kring mindre bergknallar. Andra typiska ståndorter är albårder vid havet och större vattendrag i inlandet samt i blandskog i strandbrinkar. I granskog ser man arten mer sällan och bara på mullrik brunjord, helst vid störningar, som under rotvältor. Däremot blir bergdunört relativt vanlig på kväverika hyggen bland högörter. Den finns också ofta i lövsnår på igenväxande mullrik odlingsmark.
I tätorterna – särskilt vid kusten – är bergdunörten en karaktärsart under häckar och i buskage och rabatter, och den är även vanlig – men ofta fåtalig – i villaträdgårdar, helst i skuggig, myllrik och inte alltför torr miljö. Ibland står den mera solöppet i frodiga vägdiken och utfyllnader men även ibland i kanten av odlingar. Någon gång (tillfälligt) står den helt fritt på naken mineraljord, t.ex. längs en ny väg.