Taxasida

rosling

Andromeda polifolia

L.

rosling är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

rosling är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • rosling
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Andromeda polifolia
Vetenskapligt namn, fullständig form
Andromeda polifolia L.
Svenskt namn
rosling
icelandic
Ljósalyng
norwegianBokmal
hvitlyng
norwegianNynorsk
kvitlyng
Finskt namn
suokukka
finlandSwedish
blomris, rosling
Danskt namn
Rosmarinlyng
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2021-05-20
Anders Delin
Lunnmuren, Järbo 2010-06-01
Katarina Stenman
Sillhällorna, Lövånger 2022-08-12
Patrik Engström
Hulta 2009-05-22
Lars Efraimsson
Myggbotjärnen, Forshaga kommun 2018-05-15
Ingemar Gustafsson
Orsa 2016-06-24
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2021-05-20
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2020-06-13
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Rosling är ursprunglig. Den växer rikligt på mossar och i många typer av fattigkärr.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1456 Andromeda polifolia L.

This subarctic-boreal species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 172 and map 163). In eastern N. America and SW. Greenland a closely related taxon, here distinguished as a subspecies, occurs, viz. subsp. glaucophylla (Link) Hult. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 328.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Allm. myrväxt. Björkman (1987a) såg den sälls. vid 236 undersökta sjöar i länet. Den saknas nästan helt i myrlösa socknar. Broddeson (ms) fann den i en slåtteräng SÖ om Axsjöboda i Tysslinge 1929.

Omkring 5 000 år gamla bladrester av rosling från senare än atlantisk tid är kända från bl.a. Lerbäcksmossen (Sernander 1898).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Utbredningen ungefär som Ledum palustres. Såsom vanlig kärrart förr vanligare på Mälarslätten, nu flerstädes bortodlad. Aldrig påvisad i Badelunda, Dingtuna, Hubbo, Kungs-Barkarö, Kärrbo, Köping, Lundby, Säby, Västerås-Barkarö. På Mälaröarna endast känd från Ängsö: Fagerön, "ansatser till myrar" (WALLDÉN 1958a). Försvunnen från Västerås, Skerike m.fl. Sparsamheten på Mälarslätten och i Ö. Skogslåglandets jordbruksområden beror på ståndortsbrist, till en del orsakad av låg nederbörd och edafiska förhållanden. Utbredningstyp: N1.

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

Upprätt, vintergrönt ris med kala grenar och 2–4 cm långa, mycket smala, läderartade, otandade blad med stark nedböjd kant. Bladen är mörkgröna ovan med mittnerven i en fåra, vaxat ljusgrå under med brun, utstående mittnerv. Till formen liknar de något rosmarin. I skottopparna utvecklas några få, långskaftade, rosa, klocklika blommor. Frukten är en rund, torr kapsel med lång stfitrest.

Rosling är en mycket allmän myr- och fukthedsväxt som klarar mycket magra förhållanden.

Förväxlingsrisk:
I blom omisskännlig.
Krypvide (Salix repens) (ej i innersta Norrland) kan vara upprätt och ha smala blad med vit bladundersida, men färgen beror på tätt liggande silkeshår.
Tranbär har också vit undersida på bladen, men de är kortare, med tvär bas, och växten kryper.
Skvattram (Rhododentron tomentosum) är grövre, med brunhåriga grenar och blad som är brunhåriga under.
Finnmyrten (Chamaedaphne calyculata) (östra Norrbotten) har mer tunglika blad som är översållade med mycket små, runda fjäll (lupp!), och inte är vita under.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 31–45 %. Påfallande långlivad på gamla lokaler men sällan etablerad på nya.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Rosling växer på våt eller fuktig, näringsfattig torv. I mossar är den vanligast på tuvor samt i fast- och mjukmattor men förekommer också på lösbottnar och i höljor. Den uppträder ofta vid kanten av gölar, i öppna kärr, särskilt lagg- och strandkärr, samt bland vitmossa på gungflyn. Ibland träffar man på den i tallsumpskog.
Funnen i 1207 rutor; tidigare uppgifter från 279 rutor. Mycket vanlig, särskilt västerut. Dock sällsynt i slättbygderna i Kalmar och Torsås och vid kusten i övrigt; saknas vid Vättern och i skärgården. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Rosling har i Europa främst en nordlig och östlig utbredning. I Sverige är den vanlig i större delen förutom längst nere i söder och sydost. Rosling växer på fuktig, mager torvmark och på Öland är den känd från en enda lokal i ett igenväxande och utdikat skogskärr med bl.a. axag Schoenus ferrugineus. Den sågs senast på lokalen 1964 av Åke Lundqvist men blommade inte sista året. Rosling bedöms vara utgången ur den öländska floran.

Gammal, förr bofast, numera utgången.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Endast kvar på ett utdikat mosseplan, där den verkar vantrivas, beroende på för torra förhållanden. Denna växt som är vanlig på pH-mässigt sura mossar på fastlandet har alltid varit sällsynt på Gotland, och dess växtplatser på ön har försvunnit genom utdikning.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Rosling växer i kärr och på mossar, både öppna och glest tallbevuxna, gärna intill mossgölar och på vitmossgungflyn. Ökningen på kartan i Kynnefjäll och Bullarebygden är förmodligen skenbar, eftersom vår inventering täcker området bättre än den gamla.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på mossar, kring tuvor i fattigkärr och i de västra delarna av landskapet någon gång på fukthedar. Mycket vanlig i hela landskapet, utom på lerslätten i Skaraborg, vid Vänern och vid Göteborg, där den saknas i många rutor. 515 rutor (62 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Nordeuropa, Sibirien, Nordamerika, Grönland. I Sverige hela landet men sällsynt på Öland och Gotland. I Sörmland tämligen allmän utom vid kusten, Mälaren och i slättbygderna – (25%). Rosling är en typisk mosseväxt, som trivs såväl på det öppna mosseplanet som i den oftast mer beskuggade myrkanten. Den är i vissa trakter också rätt vanlig i tallsumpskog samt på gungflymarkernas mosselika delar. Arten är konkurrenssvag och klarar inte sällskap med starr och andra kärrväxter, varför den till stor del saknas i de egentliga fattigkärren.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän i Uppland, främst i de västra och norra delarna, där den är ganska regelbunden i rätt miljö. 360 kartblad, 737 kvadranter.
Almq. I skogstrakter i norr och nordväst allmän, eljest tämligen allmän, till barrskogsgränsen, men tämligen sällsynt i Mälartrakterna, sällsynt i skärgården och kustsocknarnas yttre delar.
Rosling förekommer på öppna mossar och tallmossar, i fattigkärr och medelrikkärr, på gungflyn och i gran- och tallsumpskogar. Oftast växer den på tuvor av olika arter av vitmossor.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Rosling är ursprunglig. Den betecknas som allmän eller tämligen allmän i äldre litteratur. Arnell (1924b) konstaterade dock att arten inte setts i kusttrakter.
De vanligaste följeväxterna är tranbär (59%), tuvull, ljung, rundsileshår, pors och vattenklöver. Rosling börjar blomma samtidigt med blåbär, harsyra och hjortron. När skogsstjärnorna slagit ut är roslingen överblommad.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Rosling är en perenn och långlivad växt, som vi inte har sett fröplantor av. Roslingbladen övervintrar, nedfällda och rödbrunpigmenterade.
Arten har små lysande mörkrosa knoppar i vitsippans tid, när björkarna blommar och tuvullen är överblommad. Den blommar mot slutet av vitsippans tid, när de första skogsstjärnorna slår ut, samtidigt med ullsäv, hjortron, dvärgbjörk, harsyra, blåbär, odon och dvärgtranbär. Tuvullen har då utvecklat sin vita ull och myren står i sin praktfullaste dräkt. Blomningstiden är kort. Blommorna pollineras av humlor, ­medan flugor flyger till hjortronblommorna. Omblomning har setts ett par gånger i ljungens tid.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Rosling växer på nästan alla myrar men är vanligast i fattigare myrtyper. Denna ”myrlandets vackra Marja” blommar tidigt i maj, ofta medan tjälen ännu gör myren hård. Den tillhör främst de lågvuxna fastmattornas växtsamhälle i myrarnas utkanter, men i torrare fattigkärr är den också vanlig ute på myrvidden. Den vill ha lagom blött och mycket ljus. I blötare och rikare myrar är roslingen inskränkt till tuvkanter och strängar, eller också bildar den en krans runt högre vitmosskuddar. En annan typisk ståndort är tjärnkanter med vitmossa, där arten ofta är riklig i zonen nära vattnet. Den står även i mager gles tallsumpskog och vid kusten finns den i mossevegetation på rismyrar och tallmossar och i ibland i hällkar. Utanför myrarna kan man påträffa den på stränder, t.ex. vid skogssjöar eller i lugna partier av skogsbäckar och åar. Den sitter då gärna ”upphängd” i tuvor av starr. Från naturliga växtplatser kan den någon gång kolonisera fuktiga blottor av mineraljord i skogsområdena.