C. J. Hartman letade förgäves efter växten (Hartman 1854) men Leffler (1866) fann 1863 några sterila ex på stranden nära ångbåtsbron. Enligt Ahlfvengren (1924) fanns den så sent som 1888 vid Fästningen i ett par exemplar baserat på uppgift av C. Holmdahl. Av okänd anledning är växten utelämnad hos Hylander (1971).

Strandrättikans utbredningsområde omfattar kusterna i Västeuropa till Nederländerna i norr, västra Medelhavsområdet samt Svarta havet. Den växer på sandiga och klippiga havsstränder (Tutin m fl 1964).