Martorn är ursprunglig i sanddyner och på sandfält vid havet. De kvarvarande bestånden är små och på några lokaler finns endast enstaka eller några få individ. Ahlfvengren (1924) har följande kommentar till en lokaluppgift från Ö. Karup Stensåns utlopp: ” På denna lokal förekommer det enda egentliga Eryngiumbestånd av någon betydenhet i Halland, men tyvärr skattas det oförsynt av badgäster i Båstad o. Malen, vilket gjort, att beståndet synbart minskats de sista åren och mycket snart torde vara alldeles förstört, om ej snar räddning kommer i form av fridlysning.” Fridlysningen kom 1938 men kunde inte rädda det aktuella beståndet, som då bestod av 66 ex (Foghammar 1945). De sista exemplaren försvann på 1960-talet (YJ) men 1988 fanns här åter en liten planta. Att arten också i nutiden för en tynande tillvaro i landskapet beror nog mest på den hårda förslitning av dynvegetationen som somrarnas intensiva badliv åstadkommer. Då och då kan man hitta mindre plantor men de brukar inte klara sig någon längre tid. Även inom reservat kan hot dyka upp - genom nötkreaturstramp höll ett större bestånd på att spolieras för några år sedan. Djuren tycks ha sparkat upp plantorna för att komma åt rötterna.
Första fynd
Först uppgiven av Fischerström 1761 som sällsynt i södra Halland. I handskrift 1747 av Leche från Släp Malevik. Äldsta belägg från Halmstad 1700-talet (L. Montin i S).
Utbredning
7 rutor (3 %). Sällsynt. – Ahlfvengren (1924): flerstädes på sandiga havsstränder.
Lokaler
Laholm Ö. Karup Hemmeslövsstrand (4C 2d 03 44) sanddyner, 1 liten planta 1988 (YJ). Känd sedan slutet av 1700-talet (se nedan). Halmstad Halmstad Hagön (4C 6e 12 20) i mitten av ett stabiliserat dynbälte, 1 ex 1983 (B. Carlsson, bekräftad av KG). Upptäckt 1978 (se nedan). Falkenberg Eftra Långasand (5C 1a 00 41) sandig havsstrand 1980 (I. Nordin) samt vid 5C 0a 48 42 sandig havsstrand, 1 liten planta 1980 (NGN). Morup Morup tånge, nära fyren (5B 3i 08 01) sandstrand, stort bestånd 1979 och senare (NGN). Känd sedan 1920-talet (se nedan). Varberg Värö Lahall, Trollaviken (5B 9g 41 04) dynområde 1989 (IL), känd sedan 1960-talet (se nedan); Almö (6B 2f 00 36) sydöstra stranden 1994 (ELj).
Äldre uppgifter. Laholm Laholm 1891 (P. Söderberg i LD) samt Laholm och Skummeslöv spridd utmed stranden till Lagans mynning (Ahlfvengren 1924). Ö. Karup stranden vid Stensåns mynning, åtskilliga uppgifter och insamlingar från senare delen av 1700-talet (Osbeck 1788) till 1960-talet (YJ). Ännu 1988 (se ovan). Halmstad Eldsberga (Theorin 1865); Laxviken 1866 (F. Elmqvist i LD); Gullbrannareservatet (Roos 1958) och i slutet av 1960-talet, utgången i början av 70-talet (Johansson 1972). Halmstad se äldsta belägg, 1914 (Ahlfvengren 1924); sparsamt på sandiga havsstränder (Söderberg 1929); Hagön, N om Fylleåns mynning, 1 ex 1978 (B. Carlsson). Kvar 1983 (se ovan). Harplinge Lynga 1886 (E. Ardell i LD); Haverdalsreservatet (Nordin 1936); troligen = Villshärad, havsstranden 1937 (L. E. Norrgren herbarium). Snöstorp Fylleåns utlopp (Neuman 1884). Kvar till senare delen av 1920-talet (Wiger 1950). Söndrum 1895 (S. Svenson i LD); vid stenhuggerierna 1873 (Neuman i S). Trönninge flera uppgifter och insamlingar från Påarp/Laxvik mellan 1862 (E. Lyttkens i LD) till 1950-talet (Hallenborg 1959). Falkenberg Eftra Suseåns utlopp 1948-1952 (B. Peterson anteckningar). Morup fyren (Medin enligt Ahlfvengren 1924); Tången (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924); syd fyren 1928 (S. Gustavson i GB) och 1978 (I. Nordin i GB). Ännu 1992 (se ovan). Varberg Tvååker Galtabäcksskär, ”kom sommaren 1972” (Gustavsson 1975). [Förekomsten var ett misslyckat inplanteringsförsök.] Varberg Getterön, sandstrand 1948 (L.-L. och B. Åman i S); strax N om staden, 1 ex (Nygren 1961), kanske = Getterövägen, ca 500 m O om flygplatsen 1970-talet (SU). Värö Vendelsö 1914 och 1925 (A. G. Eliasson i S resp F. Lundberg i handskrift 1949); sandbukt vid Lahall, mindre bestånd (Johansson 1965 b). Ännu 1989 (se ovan). Kungsbacka Frillesås SV om Ryaberget 1949 (F. Lundberg, utgången enligt Ohlander 1969). Onsala Nidingen (Backman 1972). Släp se primäruppgifter; Särö, flera uppgifter och insamlingar från 1843 (Sieurin 1844) till 1910 (Persson 1913); Kalven (Högdahl & Sernander 1914); Skalvik, norra sidan av Långenäsudden 1952 (F. Lundberg i GB). Ölmevalla Ölmanäs 1896 (A. Stuxberg i GB); Örmanäs udde (Ahlfvengren 1924).