Praktnejlika är ursprunglig men hävdgynnad. Den fleråriga, sensommarblommande nejlikan, som är ganska konkurrenssvag, växer idag i naturlig och ganska naturlig vegetation på torr, sandig och gräsdominerad mark nära havet. Av äldre uppgifter att döma tycks arten förr ha varit vanligast på kulturmark, t ex i ängar och betesmarker utmed vattendrag samt på åker- och vägrenar.
I äldre tid fanns praktnejlikan på många platser i södra Halland. Redan i början av 1900-talet hade växten emellertid försvunnit från flera lokaler (Ahlfvengren 1924). Den kraftiga tillbakagången beror sannolikt på att många ogödslade ängs- och betesmarker, renar, slänter och bryn erövrades av högvuxna gräs och örter, när det inte längre var lönsamt att hävda dem med slåtter och bete. De två små bestånd, som ännu finns kvar, är starkt hotade. Årliga röjningar har hittills klarat växten från att kvävas av expanderande bergrör Calamagrostis epigejos och andra gräs. Fridlyst.
Förutom i Halland finns arten i Skåne och Norrbotten.
Första fynd
Först uppgiven av Linne 1755 från Eldsberga Stjärnarp baserat på uppgift av L. Aretin. Äldsta belägg från Trönninge [eventuellt Eldsberga] ”uti gärdet på landsvägsgropen på denna sidan om Trönninge” 1700-talet (P. Osbeck i S).
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt. – Ahlfvengren (1924): flerstädes i södra Halland, i övrigt sällsynt.
Lokaler
Halmstad Eldsberga Gullbrännareservatet, två växtplatser på ömse sidor om Genevadsån (4C 5e 13 40 resp 09 42). 1. På läsidan av dynområdet nära åns västra strand, gräs-, ris- och buskvegetation. 2. Glänta i tall/lövskog mellan ån och skogsvägen som går parallellt med E 6. Båda 1980-talet (HN, bekräftad av KG). Känd från området sedan 1818 (se nedan).
Äldre uppgifter. Laholm Knäred 1859 (S. L. Törnquist i LD). Laholm ymnigt vid Laholm (Fries 1818); ängsbackar kring Laholm 1845 (A. G. Longberg i S och UPS); Storängen i Laholm, början av 1800-talet (C. A. Agardh i handskrift enligt Gertz 1946 d). Laholm/Ysby längs Lagan från Laholm till Ysby (Neuman 1884). Halmstad Eldsberga se primäruppgifter; åtskilliga uppgifter från 1811 (E. Fries i UPS) till 1924 (J. Wiger i S); ymnigt mot stranden (Fries 1818), ännu på 1980-talet (se ovan); vid Genevads bro 1820 (Wikström och herbarium Hartman i UPS); Andersfält, gräsmark vid ån resp åkerren, flera uppgifter mellan 1890 (P. Söderberg i S) och 1902 (G. Tillman i S); vid Genevadsån nedströms Tönnerså, flera uppgifter från 1911 (Ahlfvengren i GB och S) till 1925 (K. Anderberg i GB); området nära Genevadsåns mynning 1955 (Hallenborg 1956); ”Till överflöd vid Stjärnarp” (Montin 1766); tall/lövskog vid Genevadsåns östra strand ca 250 m NV om E 6-bron 1966 (N. Ekberg, KG och YJ). [Nu utgången.] Halmstad ”Till överflöd vid Halmstad” (Montin 1766); Halmstad (C. P. Hallström utan årtal i S) samt 1890 (E. Lyttkens i LD). Snöstorp (Theorin 1865); Nydala (Neuman 1884); Villmanstrand, vid Fylleån (Lyttkens utan årtal i LD). Trönninge ”Till överflöd vid Trönninge by” (Montin 1766). Falkenberg Eftra 1913 (G. Walden i S); St. Stensjö (Hallenborg 1959). Svartrå Högvadsån, Sumpafallen (Hallenborg 1959). Vessige (Bondeson enligt Lindeberg 1878). Varberg Veddige Björkholm (Bexell 1817-19).