Darrgräs är ett ursprungligt men kulturgynnat gräs. Exempel på någorlunda naturliga miljöer är näringsrika översilningskärr och fuktängsfragment. Arten är emellertid mycket slåttergynnad och växer främst i friska till fuktiga, ofta svagt översilade ängar eller kärrängar, som tidigare i många fall varit slåttermark. Numera hävdas dessa enbart genom bete, lämnas åt igenväxning, eller ännu värre, dikas och planteras med gran. I naturbetesmarker på näringsrikt underlag kan arten ibland växa ganska torrt.
På många lokaler förekommer darrgräset mycket sparsamt och arten är i likhet med många andra hävdgynnade växter utan tvekan på tillbakagång.
Första fynd
Först publicerad av Fuiren 1662 under namnet Gramen amourettis från Augurp [Ågarp i Vapnö?]. Uppgiven av Osbeck (1788) utan lokaluppgift.
Bygdenamn och bruk
Några äldre lokalnamn är skälvegräs, stere gräs och bebregräs. De senare kommer av de dialektala stirra och bibbra, dvs darra, vibrera.
Utbredning
144 rutor (65 %). Ganska vanlig. – Ahlfvengren (1924): här och där.
