Nickskära är ursprunglig men kulturgynnad. Den ettåriga, konkurrenssvaga arten bildar vanligen täta bestånd på blöt, näringsrik mark - strandkärr, både vid hav och inlandsvatten, mer eller mindre uttorkade gölar, kärrpölar, märgelhålor och smådammar samt fuktsänkor och diken i betesmarker.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 från Övraby Sperlingsholm, i ett litet kärr. På samma lokal även f. radiata. Äldsta belägg från Halmstad 1700-talet (L. Montin i S). Vid arkeologiska undersökningar 1965-1978 i Halmstads innerstad påträffades frukter av nickskära i lager som daterats till 1400/1500-talet (A. Andersson i manuskript 1995).
Bygdenamn och bruk
Namnet prästalus används om både nickskära och brunskära B. tripartita.
Variation
Formen radiata, som har gula, könlösa strålblommor, är funnen på några platser: Laholm Laholm Årnabergasjön i SV (4C 4g 22 28) sjöstrand 1980-talet (YJ, VL). Veinge Vessingesjön i V (4C 4g 04 41) sjöstrand 1980-talet (YJ, LEM). Halmstad Söndrum 350 m S om kyrkan (4C 7d 09 03) vid göl i naturbetesmark 1980 och senare (KG). Falkenberg Skrea Grimsholmen (5C 1a 15 19) dike nära havsstranden 1980-talet (NGN). Vessige Flädje (5C 4b 27 17) kärr 1980 (SU). Vinberg Hackarp (5C 2a 46 28) mellan vägen och Vinån 1980 (SU).
Utbredning
63 rutor (28 %). Sällsynt i Kungsbacka. I övrigt vanlig på kustslätten, ganska sällsynt i övergångsbygden och utan förekomster i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
Lokaler
Lokaler i Kungsbacka. Fjärås Asserlund (6B 3f 44 40) märgelgravar 1988 (JK). Lindome Fageredssjön (6B 8f 04 06) rikkärr 1984 (JK). Onsala Sönnerbergen (6B 3d 15 32) rikkärr 1990 (JJ); Vickan (6B 4e 31 29) rikkärr 1990 (JJ). Tölö Våxlövsbergs Svartemosse (6B 6f 20 30) rikkärr 1985 (JK).
