Murreva är en prydnadsväxt som växer kvarstående och förvildad, i första hand på kalkstensmurar, där den ofta blir heltäckande, men även på husgrunder, stenfundament och liknande underlag. Ett klapperstensbälte nära bebyggelse är exempel på en avvikande ståndort. Växten är bofast i landskapet.
Artens ursprungsområde är södra Europa. I Sverige uppmärksammades den första gången 1841.
Första fynd
Först uppgiven av Persson 1913 under namnet Linaria Cymbalaria från Släp Särö (’växande ymnigt på en stenmur å Villa Solsidans område. Från början antagligen odlad, men har sedan bibehållit sig där i öfver 30 års tid’).
Utbredning
10 rutor (4 %). Sällsynt. – Ahlfvengren (1924) har ingen frekvensuppgift.
Lokaler
Laholm Våxtorp Vallen (4C 1g 39 48) murar 1980-talet (YJ). Halmstad Eldsberga Stjärnarp (4C 6f 23 21) husgrund 1989 (A. Nilsson). Getinge Mostorp (5C 1c 0- 1-) vid ån 1986 (PW). Halmstad västra Nissastranden S om Slottet (4C 7d 11 42) stenkaj 1989 (PW). Harplinge Haverdalsstrand (4C 8b 28 22) klapperstensbälte, naturaliserad 1986 (PW). Vapnö Staelsbo grustag (4C 7d 41 27) grusplan vid infarten 1989 (PW). Falkenberg Eftra 400 m VSV om St. Stensjö (5B 0b 0- 0-) vägkant 1980-talet (URP). Falkenberg Krukmakaregatan (5B 2j 30 33) trottoar 1980-talet (NGN). Kungsbacka Släp Särö (6B 6d 17 31) förvildad 1989 (UU). Vallda Lunna (6B 5e 16 19) förvildad i grustag 1989 (GSg). Ölmevalla Åsa, S. Stallåsliden 6, förvildad på trädgårdsmur sedan 1960-talet, 1994 (TE).
Äldre uppgifter. Falkenberg Abild Hjuleberg, förvildad i parken (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Kungsbacka Fjärås Tjolöholm, orangeriet, förvildad (Nilsson 1966 a). Släp Särö, se primäruppgift; strandvägen S om kallbadhuset 1941 (E. Rystedt i GB).