Smörbollar är en mycket slåtter- och betesgynnad art som kan vara ursprunglig, t ex i översilade högörtskärr vid stränder. Ibland förekommer den i glesa ängslövskogar, men främst växer den i ganska små bestånd i högörtvegetation på näringsrik och oftast översilad mark som hävdas med slåtter och/eller måttligt bete. Den kan klara sig tiotals år på igenväxningsmarker och då och då ser man den ”dröja kvar” i fuktiga diken i anslutning till gammal ängsmark.
De flesta bestånden är hotade genom att ängshävd blir allt sällsyntare. Även om arten klarar ganska långt gången igenväxning blir konkurrensen från älggräs Filipendula ulmaria, högvuxna gräs, buskar och träd till sist övermäktig.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Äldre provinsnamn är ängabollar, ängaknappar, bullerört och smörört, de två sistnämnda från mellersta Halland. Enligt Vide (1966) är namnen dagluller och davaluer [dagluva] kända från Värö resp Vapnö.
Utbredning
68 rutor (30 %). Ganska vanlig i övergångsbygden med dess kuperade terräng, relativa rikedom på källflöden och översilad mark samt rester av småskaligt jordbruk. Ganska sällsynt på kustslätten och, med undantag av ådalarna, även i skogsbygden där markförutsättningarna är sämre. – Ahlfvengren (1924): här och där.
