Douglasspirea, som härstammar från nordvästra Nordamerika, odlas emellanåt. I likhet med flera andra spireor kan den kvarstå mycket länge och bilda stora och täta bestånd genom rotskottsbildning. Den är bofast i landskapet. I Sverige är den känd som förvildad sedan 1906.
Första fynd
Tidigare ej publicerad eller samlad.
Utbredning
15 rutor (7 %). Sällsynt.
Lokaler
Laholm Hishult Ågård (4C 1j 38 25) vägkant 1987 (YJ herbarium, bestämd av T. Karlsson). Veinge Kapplet, 300 m SO om bron (4C 4g 37 44) vägslänt och vägdike utanför trädgård 1994 (KG); Mästocka (4C 5i 34 33) vid f d skolhus, vägren 1987 (YJ, LEM). Halmstad Enslöv Åled (4C 8e 33 47) skogsbryn vid landsvägen 1988 (KG herbarium); Hallavad (4C 8f 32 42) torpplats, kvarstående och bildande ett mycket stort bestånd genom vegetativ spridning 1986 (KG herbarium, bekräftad av T. Karlsson); Åled, 1 km NNV kyrkan (4C 9f 01 06) dike 1990 (PW, bekräftad av KG). Oskarström Oskarström, omedelbart N om sjukhemmet (5C 0f 20 13) ödetomt 1987 (B. Hylmö). Steninge Steninge strand (4C 9b 26 09) vid kustvägen, i stort snår tillsammans med gråvide Salix cinerea 1986 (KG herbarium). Kvar 1995. Trönninge Trönninge (4C 6e 03 48) stationsområdet 1986 (LEM). Hylte Torup Sandslätt (5C 1g 26 14) gammal tomtmark, kvarstående och vegetativt spridd 1987 (KG); Sjögårdssjön (5C 3g 23 42) bland pors och andra strandväxter vid badplatsen, förvildad 1988 (KG). Varberg Hunnestad Blixtorp (5B 7i 07 06) gammal tomtmark, kvarstående 1993 (IL). Spannarp Himle (5B 6i 25 13) f d järnvägsstation, förvildad 1980-talet (IL). Veddige Planterhagen (6B 1h 3- 3-) 1980-talet (LS). Kungsbacka Ölmevalla Åsa (6B 2f 30 11) stenig strandhed av lite ruderatkaraktär, 1 buske, 1993 (TE i GB, bekräftad av T. Karlsson).
