Gullviva är numera sällsynt som ursprungligt vildväxande. Enligt äldre källor, t ex Neuman (1884) och Ahlfvengren (1924) förekom arten sällsynt i de södra och norra delarna. I södra Halland känner vi den idag endast som förvildad, medan däremot flertalet förekomster i den norra delen ger intryck av ursprunglighet.
Ett antal tillfälliga förekomster av gullviva mellan 1868-71 på ”ängar eller gropar” i omedelbar närhet av vägen mellan Halmstad och Fyllebro samt i Skedalatrakten ges av Neuman (1884) följande förklaring: ”Troligen föreligger här ett intressant exempel på växternas spridning genom menniskans tillhjelp. När i förra tider bönderna från södra Småland med sina timmerlass togo dessa vägar till Halmstad, medförde de hö för att på hviloplatserna gifvas som foder åt dragarne. Bland höet funnos frukter och frö af Primula officinalis, fröna grodde sedermera och gifva oss aning om, huru egendomliga förhållandena vid växtfröns transportering ofta äro.”
Idag sprids den vackra växten inte med småländskt hö utan var tids gullvivor har, åtminstone i södra och mellersta Halland, sitt ursprung i odlade eller utplanterade exemplar. De vanligaste växtplatserna är lövdungar, vägkanter, hagmarker, ängsfragment, torpplatser och markvägar. I norra Halland finns de flesta lokalerna i naturbetesmarker och bryn samt i gles, artrik lövskog, särskilt där marken är påverkad av märgel och skalgrus. Fridlyst.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Bygdenamn och bruk
Äldre lokalnamn är premlavé [förvrängning av det latinska namnet] från Knäred samt flera dialektformer av nyckelband och nyckelblomster från olika socknar. Majblåmster är känt från Lindome.
Utbredning
70 rutor (31 %). Som ursprunglig sällsynt i norra Halland.
Lokaler
Äldre, sannolikt ursprungliga förekomster. Laholm Hallandsåsens område (Neuman 1884). Ränneslöv sällsynt (Bergendal 1879). Skummeslöv Skottorp 1907 (P. Svensson i LD). Ysby Uddekulla (Ekvall enligt Neuman 1884). Falkenberg Fagered Arvidstorp, naturbetesmark N om gården, ej sedd efter 1950-talet, växten försvann när man började konstgödsla (L. Johansson). Varberg Varberg Torstorp och Syllinge (I. Johansson enligt Svenson 1928). Veddige Kullaberg (Ohlander 1971). Kungsbacka Fjärås Baltared 1952 (F. Lundberg i GB); Bengtsered 1961 (M. Ohlander i GB); Rossared (Erdtman 1925 a) = V om viken vid säteribyggnaden och ca 400 m SO om denna; Fixsjöns SV-ände nära landsvägen; Gåsevadholm, flerstädes söderut vid ån (samtliga Ohlander 1965 a); Dal vid ”Ljusa lyckan” (Holmdahl 1953). Kungsbacka (Holmdahl 1953). Lindome Dunsered, strax O om Kimmersbo gård och 200 m N därom (Ohlander 1963). Släp Särö, insamlingar mellan 1893 (S. Magnusson i GB) och 1933 (T. Backlund i GB); Brandshult (Ahlfvengren 1924); Stocken (G. Samuelsson enligt Ahlfvengren 1924); Kulekärrsberget och O. Hagryd samt N om Maleviks hållplats (H. Johansson enligt Hård av Segerstad 1927); efter vägen vid Prästbron (Holmdahl 1953); Gundal, 500 m O om Brunndal 1950-talet (S. Holmdahl i handskrift); 300 m NNO om Bångsbo gård (Gillner 1974). Tölö Skårby (Ahlfvengren 1924); Tölö by, nära stora landsvägen, söderut 1951; S om Dalen, nära Hjälmeskulla 1961 (båda F. Lundberg i GB); Arendal 1953 (S. Holmdahl i handskrift); Gåsevadholm; Hamra (båda Holmdahl 1953); nära bäck mot Stensjö-Hjälm mot öster 1961; skogsbryn NO om Gåsevadholms gård 1961 (båda M. Ohlander i GB). Vallda Ulvåsen (Ahlfvengren 1924); Vallda dalar i ekskogsområde (Holmdahl 1954); runt Svartemossen, 700 m VSV om kyrkan (Gillner 1974). Älvsåker Kussered (Hård av Segerstad 1927); Hjälmared, åbrinken nära landsvägen 1960 (M. Ohlander i GB); i ådalen ca 600 m S om kyrkan; vid Dalabacken; Ramberg och Frebo (samtliga Ohlander 1966).
