dyveronika
Veronica scutellata
Dyveronika är ursprunglig men kulturgynnad. I någorlunda naturliga miljöer finner man den på mineraljordsstränder vid sjöar och vattendrag samt på mer eller mindre glesbevuxen, fuktig och ibland översilad mark i lövskogar och skogskärr. De vanligaste växtplatserna är emellertid småkärr, pölar, fuktiga sänkor och diken samt stränder vid dammar och lerhålor.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift.
Variation
En finluden form, f. villosa, är ganska vanlig.
Utbredning
197 rutor (88 %). Vanlig. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän.