Gatkamomill är en starkt kulturberoende och ganska sent inkommen växt. Den ettåriga, konkurrenssvaga och kvävegynnade arten växer på mer eller mindre blottad mark - gårdsplaner, åkerkanter, gödselplattor, närfållor, vägkanter, åkervägar, järnvägs- och industriområden, rivningstomter, grustag, avfallstippar och andra ruderatmarker.
Gatkamomill, som härstammar från nordvästra Nordamerika och nordöstra Asien, kom till Europa och Sverige under mitten av 1800-talet. 1840 fanns den i Uppsala botaniska trädgård och bl a härifrån började spridningen ut över landet. 1886 samlades den i Halmstad och därefter tycks den under loppet av några årtionden ha spritts, främst via järnvägarna, till stora delar av landskapet (jfr Ahlfvengren 1924).
Första fynd
Först uppgiven av Birger 1910 från Halmstad 1886 enligt belägg av Wallengren i UPS.
Utbredning
222 rutor (100 %). Mycket vanlig. – Ahlfvengren (1924): här och där.