Ängsgentiana är en gammal, hävdberoende art. Trots Montins frekvensuppgift från södra Halland (se ovan) har den tvååriga växten förmodligen varit sällsynt i landskapet under mycket lång tid. Varken Osbeck, Fries, Neuman eller Ahlfvengren har egna observationer av den. Med undantag av en uppgift från 1972 har arten inte rapporterats eller samlats sedan 1929 och den kan betraktas som utgången. Orsakerna till försvinnandet är svåra att fastställa, men eftersom ängsgentianan är beroende av välhävdad, naturlig ängs- och betesmark har den svårt att klara sig i ett landskap, som är så starkt präglat av rationellt jordbruk som det halländska.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 (’Allmän på sumpiga ängar i S. Halland’).
Variation
Angående förekomst av tidigblommande ängsgentiana var. lingulata och senblommande var. amarella, finns endast ett fåtal uppgifter (se nedan).
Lokaler
Äldre uppgifter. G. amarella. Laholm Hasslöv (Theorin 1865). Hishult Skogsgård 1929 (A. Sellén i YJ herbarium). Ysby (Theorin 1865). Falkenberg Falkenberg Visperdalen 1898 (J. Sedelius i GB). Varberg Värö O om Sallebacka, fuktig gräsmark på sluttande, något stenbunden havsstrand 1972 (M. Ohlander i GB). Kungsbacka Släp Särö 1863 och 1886 (A. E. Trana i LD och S resp O. Wijk i GB); Särö Västerskog 1910 (E. Hjertman i GB).
Var. amarella. Falkenberg Eftra Hanarp (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924).
Var. lingulata. Kungsbacka Släp Klevs allmänning (Persson 1913). Tölö Kolla hed (A. Ekberg enligt Svenson 1928). Vallda Sandö 1920 (A. Levan i LD).