strandkvickrot
Elytrigia juncea
Strandkvickrot är ursprunglig. Den växer i mindre grupper på havssidan av de allra yttersta, rörliga dynerna. Ibland förekommer den ett stycke framför dynkanten och ger då upphov till små, låga fördyner.
Första fynd
Först uppgiven av Liljeblad 1816 utan lokalangivelse baserat på uppgift av E. Fries. Äldsta daterade belägg från Eldsberga 1811 (E. Fries i UPS). Ett odaterat belägg från samma socken finns i herbarium Agardh i LD.
Utbredning
17 rutor (8 %). Ganska vanlig på sandiga havsstränder i den södra och mellersta delen. Sällsynt i norr. – Ahlfvengren (1924): här och där på sandiga havsstränder.
