Vanlig ögontröst är en gammal, starkt kulturgynnad växt. Den är ettårig och växer främst på torr, men ibland också ganska fuktig mark som domineras av lågvuxna gräs och örter – strandhedar och strandängar, både med och utan bete, andra naturbetesmarker, vägkanter, stigar, åkervägar och mer eller mindre slitna gräsytor av annat slag.
Från flertalet lokaler har insamlat material granskats av T. Karlsson eller någon av distriktsledarna.
Första fynd
Vanlig ögontröst är mångformig och man har genom tiderna urskilt flera olika typer. Den nuvarande E. stricta var. stricta omfattar de tidigare uppställda E. stricta (utan glandler) och E. brevipila (med glandler, senblommande). E. stricta publicerades först av Ahlfvengren 1910 som ”förekommande flerstädes i provinsen” och E. brevipila av Ahlfvengren 1924 som ” hittills funnen blott i mellersta och norra Halland flerstädes”. Äldsta belägg från Snöstorp Skedala 1864 (A. Lyttkens i S, av insamlaren kallad E. officinalis var. nemorosa, ombestämd av K. Wiinstedt 1946).
Bygdenamn och bruk
Ett äldre lokalnamn, som nog använts om samtliga ögontröstarter, är gräsätare. Ögontröstarterna är halvparasiter som vid riklig förekomst kunde minska gräsväxten.
Utbredning
109 rutor (49 %). Vanlig i mellersta Hallands skogsbygd, ganska vanlig i övriga områden utom i helåkerbygderna på kustslätten, där den i stort sett saknas. Lägst frekvens i den södra delen.
