Kambräken är en ursprunglig ormbunke som gynnas av rörligt markvatten och hög luftfuktighet. De flesta växtplatserna finns i fuktig skogsterräng, främst i skuggiga sluttningar mot bäckar eller kärr/sumpskogar och nästan alltid i de nedre partierna där markvattnet tränger fram och fastmarken går över i våtmark. Arten är kulturgynnad såtillvida att den lätt etablerar sig i fuktiga körspår och på dikeskanter i skogsmark. Skogsdikning kan emellertid också missgynna den genom att torka ut marken. Även kalavverkning kan vara till nackdel genom att minska luftfuktigheten.
Sannolikt har artens utbredning och frekvens inte ändrats under 1900-talet.
Första fynd
Först uppgiven av Fuiren 1662 under namnet Lonchitis men utan lokaluppgift. Publicerad av Linne (1745) under namnet Osmunda Spicant från Eldsberga Stjärnarps skog baserat på uppgift av L. Aretin. Äldsta belägg från Slöinge Vastad 1700-talet (L. Montin i S).
Utbredning
114 rutor (52 %). Ganska vanlig i skogs- och övergångsbygden i södra och mellersta Halland, ganska sällsynt i den norra delen och på hela kustslätten. Arten har högst frekvens i trakter med rikedom på rörligt markvatten,
vilket är liktydigt med kuperade och nederbördsrika områden med någorlunda mäktiga jordlager. – Ahlfvengren (1924): här och där, i synnerhet i skogsbygden.
