Grodmöja är ursprunglig men kulturgynnad. Under inventeringen är den med ett par undantag endast funnen i kustnära strandgölar, bäckar och diken.
Första fynd
Först uppgiven Fries 1818 under namnet R. aquatilis fran Halmstad. Äldsta belägg från Halmstad och Lindberg tidigt 1800-tal (herbarium E. Fries i UPS, bestämda av G. Samuelsson 1921).
Utbredning
9 rutor (4 %). Sällsynt. – Ahlfvengren (1924): här och där.
Lokaler
Laholm Hasslöv NO om Frestensfälla (4C 1e 04 45) bäcklagun 1980-talet (LJ); Tjuvhult (4C 1f 12 06) liten damm i betesmark 1993 (KG herbarium). Varberg Lindberg N om G:a Varberg (5B 8g 31 40) uttorkad göl 1993 (IL). Tvååker Galtabäck, i dike vid Lerjan 1985 (IL). Varberg 200 m NV om Lassatorpet (5B 7h 44 00) strandgöl 1980-talet (IL). Värö bäcken O om kyrkan 1988 (B/SS); N om St. Även (6B 0f 30 38) dike 1990 (IL i LD, bestämd av S. Snogerup). Ås V om Åskloster (5B 9g 48 31) gölar på strandäng 1980-talet (CFL, bekräftad av IL). Kungsbacka Kungsbacka Svinholmen (6B 5f 22 05) mindre vattensamling 1986 (JK herbarium, bestämd av T. Elfström).
Äldre uppgifter utöver primäruppgifterna redovisas inte på grund av osäkerhet om bestämningarnas riktighet.