Strandvallmo är ursprunglig. Den två- till fleråriga, konkurrenssvaga arten växer på grusiga/steniga havsstränder med gles växtlighet. Växten är känd för att vara nyckfull i sitt uppträdande och kan vara försvunnen från en lokal ganska länge för att sedan åter dyka upp (Fries 1971). De senaste iakttagelserna i Halland är dock från 1960-talet och sannolikt är arten utgången. Fridlyst. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Första fynd
Först uppgiven av Lindeberg 1878 under namnet G. luteum som sällsynt i mellersta Halland.
Lokaler
Äldre uppgifter. Varberg Lindberg Klåback, 2 ex 1925 (Svenson 1928). Varberg (C. J. A. Thudén enligt Hartman 1879). Enligt Gabrielsson (1882) nästan utgången, ”endast ett par ex de senaste somrarna”. Kungsbacka Släp trakten av Särö 1926 (E. Lindh i SBT). Vallda St. Kråkeskär 1933 (C. Skottsberg i GB), 1934 (P. Bernström herbarium) och 1952 (L. Ekman i GB). Ölmevalla 350 m VSV om Stenudden 1961 (Ö. Nilsson i LD).