Sandkrassing är ursprunglig men kulturgynnad. Den ettåriga, lågvuxna, ljuskrävande och konkurrenssvaga arten växer på torr, näringsfattig och glesbevuxen mark - sandhedar, hällmarker, torrbackar, grustag, banvallar, vägslänter, åkervägar och ruderatmarker.
Artens utbredning i Norden är markerat sydlig till sydvästlig.
Första fynd
Först uppgiven av Fischerström 1761 under namnet Iberis nudicaulis ('Ibland ogräsen som så gärna obudna infinna sig i uppodlad jord, räknas Hyoseris minima [klubbfibbla] och Iberis nudicaulis, hvilka äro nog sällsynta i andra Landsorter, utom Skåne’). Äldsta belägg från Hasslöv 1700-talet (P. Osbeck i S).
Bygdenamn och bruk
Ett gammalt provinsnamn från Harplinge är rosettorta [rosettört].
Utbredning
154 rutor (69 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, ganska sällsynt i skogsbygden. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
