Skogskornell är inte ursprunglig. Den är endast funnen som kvarstående eller förvildad, sannolikt från utkast. Arten är kalkgynnad och växer som ursprunglig i lundar och bryn i vissa delar av södra och mellersta Sverige.
Första fynd
Först publicerad av Hulten 1950 som en prick i södra Halland på en utbredningskarta. Äldsta belägg från början av 1800-talet men utan lokaluppgift (P. Osbeck i LD).
Utbredning
4 rutor (2 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Laholm Ränneslöv Edenberga (4C 2g 26 30) vid skogsväg i tallskog, förvildad 1989 (KG). Känd sedan 1955 (se nedan). Skummeslöv 500 m NV om Skottorps slott (4C 2f 04 04) lövdunge vid märgelhåla, rikligt, troligen förvildad från planterade ex, 1994 (KG herbarium). Våxtorp Vindrarp (4C 1f 07 49) vägren, förvildad 1980-talet (YJ). Halmstad Enslöv Arlösa, 600 m NNO om St. Örasjön (4C 8f 25 36) kvarstående vid torpruin 1986 (KG herbarium, bestämd av P. Lassen).
Äldre uppgifter. Laholm Ränneslöv Edenberga, 500 m SSO om kvarnen, vid skogsväg i tallskog, förvildad från utkast 1955 (KG). Ännu 1989 (se ovan).