Slidstarr är ursprunglig men något kulturgynnad. De vanligaste växtplatserna finns i anslutning till bäckar och källor samt i eller nedanför sluttningar med stråk av diffust framträngande grundvatten. Den växer i större eller mindre bestånd i fuktiga skogar och sumpskogar, främst i lövskogar, men ibland också i bland- och barrskogar.
Enstaka fynd har gjorts i ängs- och hagmarksvegetation samt vid skogsvägar och skogsdiken.
Bestånden domineras ofta av vegetativa skott vilkas olika bladgenerationer ligger utbredda på marken och bildar en karakteristisk matta i grönt och brunt.
Ahlfvengren (1924) betecknade arten som sällsynt och uppgav den från endast 7 lokaler i södra Halland upp till Nissan. Under 1950-60-talen upptäcktes den på flera platser (7 rutor) i Laholm (Johansson 1968) och på två lokaler i Kungsbacka (Ohlander 1967 och 1969). Under 70-talet tillkommer ett par fynd i Halmstad (KG) och nuläget framgår av kartan. Denna kraftiga ökning av antalet kända lokaler får naturligtvis delvis ses som ett resultat av 80-talets systematiska inventering, men med tanke på det ringa antalet kända växtplatser vid seklets början, tror vi att det också är fråga om en verklig ökning av utbredningsområdet för denna nordliga starr (jfr strängstarr C. chordorrhiza och vispstarr C. digitata). Åtminstone delvis kan ökningen förklaras av att arten gynnats av den ökade tillgången på skog under 1900-talet.
Första fynd
Först uppgiven av Neuman 1884 (’- - förekommer flerestädes på Hallandsås, i synnerhet på dess toppar t. ex. Klintehallar, Högalt. Derjämte har jag tagit denna art i Söndrums kohage’). Trots flitigt botaniserande i området under flera decennier har Yngve Johansson aldrig sett slidstarr på Hallandsåsen. Däremot finns det gott om rent gröna former av hirsstarr C. panicea.
Utbredning
87 rutor (39 %). Med undantag av Hallandsåsområdet är slidstarren vanlig i övergångs- och skogsbygden i södra och mellersta Halland upp till Ätran. Sällsynt i den norra skogsbygden. I likhet med kambräken Blechnum spicant har slidstarr högst frekvens i trakter med rikedom på rörligt markvatten. – Ahlfvengren (1924): sällsynt.
Lokaler
Aktuella lokaler i norra Halland. Varberg Veddige NV delen av Lilla Dammsjö (6B 1i 38 38) 1980-talet (LS). Kungsbacka Fjärås Ubbhult mot Salåsen (6B 7i 19 04) lövsluttning 1990 (JK). Förlanda Rinnaslätt (6B 4i 35 11) fuktig lövblandskog 1983 (JK); SV om Hälleviksdamm 1987 (JK), känd sedan 1966 (se nedan); NV om Ammendred (6B 4i 35 40 och 38 42) sluttning med blandsumpskog, rikligt 1990 (JK). Vallda Ysbyhult (6B 6e 00 40) fuktig björkskog, några få ex 1989 (JK, UU).
Äldre lokaler i norra Halland. Kungsbacka Förlanda kvarndammen vid Hallevik i fuktsvacka mellan sjön och landsvägen 1966 (M. Ohlander i GB). Ännu 1987 (se ovan). Idala norr om landsvägen 1,5 km V om Lesjöarna [troligen = Idesjöarna] enligt Ohlander (1969).
