I landskapet finns endast ett aktuellt fynd men växten sprider sig på platsen och bör betraktas som bofast. Arten, som är inhemsk i mellersta och södra Europa, norra Afrika och västra Asien, inkom med utländskt gräsfrö under slutet av 1800-talet (Neuman 1884).
Första fynd
Först uppgiven av Neuman 1884 under namnet Schedonorus erectus från Halmstad vid Lotshyddan samt, baserat på uppgift av A. Lyttkens, även från Snöstorp Skedala.
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Lokaler
Halmstad Halmstad Sofieberg (4C 7d 43 45) militärt övningsområde, torr, sandig mark med gräs och buskvegetation 1987 (PW i LD, bekräftad av KG). Kvar 1995.
Äldre uppgifter. Halmstad Halmstad se primäruppgifter. Snöstorp se primäruppgifter; Skedala 1893 (E. Lyttkens i LD). Falkenberg Falkenberg 1912 (S. Svenson i GB och LD); Kristineslätt och västra kyrkogården 1909 (S. Svenson i LD). Varberg Varberg hamnen (Ahlfvengren 1924). Kungsbacka Fjärås Duvehed (G. Erdtman enligt Ahlfvengren 1924). Släp Bångsbo, Intaget 1898 (F. A. Liljeholm i GB, LD, S och UPS).
var. villosus. Falkenberg Herting [troligen = Kristineslätt ovan], bland huvudformen 1912 (S. Svenson i SUNIV och UPS samt Ahlfvengren 1924).