skogsalm
Ulmus glabra
Mer information om arten

Alm är ursprunglig. Den är ett skuggtåligt träd som trivs bäst på kalkhaltiga mulljordar, vilka är sällsynta i Halland. Enstaka träd eller mindre bestånd växer främst i mullrika sluttningar, bäckraviner och bergbranter men också i dungar och lundar tillsammans med andra ädla lövträd. Alm planteras ofta vid gårdar, i alléer och parker, där arttillhörighet och artrenhet nog kan diskuteras, eftersom import av utländska arter har varit och fortfarande är vanlig (Almgren m fl 1984). Almen är stormtålig, självsår sig lätt och utvecklar rikligt med stubbskott.

Första fynd

Först publicerad av Osbeck 1788 under namnet U. campestris (’Sällsynt. På Karups Kyrkogård. Af frön härifrån hafva åtskilliga trän blifvit updragne i Hasslöf, som nu bära frukt, utom många mindre’). Omnämnd på en lantmäterikarta från Valinge 1728 av P. Wuchman. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).

Bygdenamn och bruk

Från Gällared finns namnet älm belagt.

Utbredning

189 rutor (85 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, ganska vanlig i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän.