Berggröe är en ursprunglig men mycket kulturgynnad art. I naturlig vegetation växer den i torra, tämligen näringsrika bergbranter och på hällmarker. Betydligt vanligare är den emellertid på torra, starkt kulturpåverkade ståndorter - vägkanter, vägslänter, stations-, industri- och täktområden, avfallstippar, jordpålagrade stenmurar etc.

Berggröe har ökat under 1900-talet, sannolikt gynnad av den ökade tillgången på störd mark av ovannämnda slag.