Nattljus är en bofast, kulturberoende art som växer på torr, sandig/grusig, solexponerad, störd och vegetationsfattig mark. Vanliga växtplatser är grustag, vägkanter, vägslänter, järnvägsområden och diverse annan ruderatmark.
Arten, som härstammar från Nordamerika, är i Sverige känd som förvildad sedan 1761. I Halland odlades den enligt Neuman (1884) förr allmänt [som prydnadsväxt] och spred sig till platser långt från ”boningar och åkrar”. Den var säkert också en omtyckt kyrkogårdsväxt eftersom 14 av Ahlfvengrens (1924) 31 lokaluppgifter är betecknade ” kyrkan”.
Arten har ökat sin utbredning och frekvens under 1900-talet. Spridningen, som sannolikt inte är avslutad, sker i stor utsträckning längs järnvägar och större vägar.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 (’Har öfver 20 år planterat sig här och der i Hassl. Trägård. Är och funnen vid Halmst. Slott’).
Bygdenamn och bruk
Äldre lokalnamn från Harplingetrakten är feblomma och vajalyse [väglyse]. Fran Årstad är namnet kwällorter känt.
Utbredning
110 rutor (49 %). Sällsynt i Kungsbacka. I övriga delar är den vanlig på kustslätten, ganska vanlig i övergångsbygden och ganska sällsynt i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): här och där.
