Troligen är snårstarr en gammal, kulturberoende eller starkt kulturgynnad art. Den har endast påträffats några få gånger i landskapet och i belagda fall på kulturmark.
Första fynd
Först uppgiven av Samuelsson 1933 från Veddige Kullagård 1882 enligt belägg av J. A. Gabrielsson i UPS. Äldsta belägg från Hasslöv kyrkogården och Roslyckan 1700-talet (P. Osbeck i S).
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Halmstad Vapnö Nyårsåsen, SSV om Nytorpet (4C 8c 03 38) i snår vid kanten av nedlagd, övertäckt soptipp 1986 (PW herbarium, bestämd av P. Hartvig).
Äldre uppgifter. Laholm Hasslöv se äldsta belägg. Varberg Veddige se primäruppgift. Kungsbacka Onsala Knapagården 1935 (T. Swanström i S). Släp Ekebo, nära stationen i parken 1939 (A. Harpen i GB). Ölmevalla NV om Åsa kapell, i trädgård, sparsamt (Elfström 1971).
[Dessutom finns följande tveksamma uppgifter: Hanhals - Kungsbacka - Vallda strandäng mellan Rolfsån och Forsbäck samt Ölmevalla strandäng i Näsbofjorden (Ahrén 1982 b). Belägg saknas i båda fallen. Snårstarren är förgäves eftersökt på lokalerna under 80-talet.]