Finlosta är tillfällig och har endast uppmärksammats några få gånger i landskapet. Ståndortsförhållandena framgår i någon man av lokaluppgifterna. I andra delar av vårt land är den ett- till tvååriga arten funnen i gräsmattor, på vallar, vägrenar och stationsområden (Ingelög m fl 1993). Enligt samma källa har den troligen uppkommit under kulturens inflytande och sprids huvudsakligen med gräsfrö. I Sverige uppmärksammades den första gången 1903.
Första fynd
Först uppgiven av Svenson 1928 under namnet B. lepidus från Hasslöv Dömestorp, Falkenberg flerstädes, Morup Långås, Varberg och Tölö Gåsevadholm. Äldsta belägg från Falkenberg 1925 (S. Svenson i GB, LD, S och SUNIV). Belägg från övriga primärlokaler saknas.
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Halmstad Söndrum 500 m S om kyrkan (4C 7d 08 05) oklippt hörn av villagräsmatta, som två år tidigare återställts efter grävningsarbeten (jordtillförsel och insådd av gräsfrö av market Ultra med 70 % rödsvingel och 30 % ängsgröe), 30-tal ex 1993 (KG herbarium, bekräftad av T. Karlsson). Återkom på samma plats 1994 och 1995.
Äldre uppgifter. Laholm Hasslöv se primäruppgifter. Våxtorp 1927 (P. Tufvesson iLD). Ö. Karup Eskilstorp, vägkant 1929 (C. Blom i GB, LD och S). Falkenberg Falkenberg se äldsta belägg. Morup se primäruppgifter. Varberg Varberg se primäruppgifter; utanför parken 1929 (W. Palmaer i S). Kungsbacka Tölö se primäruppgifter.