Murgröna är ursprunglig. Den växer i skogsmark och vid havsstränder, dels krypande på marken, dels klättrande på bergväggar, block, trädstammar och i snår. Vanligen finner man några få, icke blommande exemplar men här och var i norra Halland finns stora, rikt blommande bestånd på bergväggar eller i trädkronor. Vid Ramnaflåg i Gällinge fanns på en sydvänd bergvägg under många år en 12 m hög murgröna, täckande en yta av ca 40 m2. Exemplaret rasade ner en snörik vinter i början av 1980-talet. En sevärd murgrönelokal finns nära Annabo vid Lygnern, där arten bildar stora, rikligt blommande kvastar i toppen av några ekar. Arten är frostkänslig och under stränga vintrar decimeras bestånden, men de återhämtar sig vanligen under perioder med mildare vintrar.
Växten odlas ofta och förekommer ibland förvildad i anslutning till odlingsplatserna.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 (’På några ställen, dock rar’). Äldsta belägg från Getinge Fröllinge, i skog 1700-talet (L. Montin i S).
Utbredning
96 rutor (43 %). Vanlig från Varberg och norrut men något ojämnt spridd. Ganska sällsynt i södra och mellersta Halland och med stora luckor. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
