Blåtåtel, som är ursprunglig men något kulturgynnad, dominerar ofta fältskiktet över stora ytor i näringsfattiga myr- och skogstrakter. Den bildar klart avgränsade tuvor som på fuktig mark kan bli mycket höga och kraftiga. Arten växer i olika typer av kärr och fuktängar, på fukthedar samt sjö- och åstränder men även i friska till blöta löv- och blandskogar. Exempel på kulturskapade ståndorter är diken och skogsvägskanter.