Taklosta är en gammal, kulturberoende art. Det ettåriga, mycket konkurrenssvaga och ljuskrävande gräset växer på torr, sandig/grusig och vegetationsfattig mark. De flesta uppgifterna är från stationsområden och bangårdar, men arten ses också ganska ofta i hamnar, på industriområden och i vägkanter.
Taklostan var förr vanlig på torvtak (Hylander 1953) men i Halland saknas uppgifter om sådana förekomster. Inte heller finns bevis för att arten skulle ha satts på banvallar, vilket förekommit i t ex Uppland (Almquist 1957).
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Utbredning
26 rutor (12 %). Ganska sällsynt på kustslätten, mycket sällsynt i övriga områden. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
