Paddfot är en gammal, kulturberoende art. Den är en ettårig, ljuskrävande, kvävegynnad och konkurrenssvag växt som förmodligen alltid varit sällsynt i landskapet. I äldre tid växte den i åkrar, vid gårdar och på ruderatmark.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 från Hasslöv (’Väster om Dömestorps stora stenhus’). I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). Äldsta belägg utan lokaluppgift från 1700-talet (L. Montin i S).
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Kungsbacka Onsala Nidingen, ett mindre bestånd upptäcktes 1983 mellan stigen och översta strandvallen S om den lilla redskapsboden innanför Stora bryggan. Arten återkom med några ex årligen t o m 1987. Förgäves eftersökt 1988-89 (Unger 1992). Sägs åter 1991 och 1993 (UU). Känd från ön sedan 1927 (se nedan).
Äldre uppgifter. Laholm Hasslöv se primäruppgifter. Ö. Karup i åkrar (H. Nordenström enligt Ahlfvengren 1924). Halmstad Halmstad 1882 (O. Hult i herbarium Halmstad enligt Ahlfvengren 1924). Falkenberg Falkenberg hamnen (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Varberg Dagsås åkrar 1915 (G. Steffenburg i S). Varberg (C. Holmdahl enligt Ahlfvengren 1924); 1890 (A. Bagge i GB), 1899 (J. Leffler i UPS); Fästningen 1907 (I. Söderberg i UPS). Kungsbacka Onsala Nidingen (H. Fries enligt Hård av Segerstad 1927). Ännu 1993 (se ovan).