Knutnarv är ursprunglig men betesgynnad. Den ljusälskande, konkurrenssvaga arten växer främst på glesbevuxna, obetade eller betade havsstrandängar, gärna på fläckar med framsipprande sötvatten, men också på sandiga strandhedar. Från Varberg finns exempel på att arten åtminstone tillfälligt kan bilda ett mer eller mindre sammanhängande växttäcke på utfyllnadssand nära havet (”Dumpen”). Några få inlandslokaler är kända (se nedan).
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1818 under namnet Spergula nodosa (’Sparsamt på fuktiga ljungmarker nära Halmstad mosse m fl platser’). I handskrift 1809 av J. Forsander från Halmstads mosse mellan Snöstorp och Halmstad. Äldsta belägg från Halmstad 1815 (herbarium E. Fries i UPS).
Utbredning
38 rutor (17 %). Vanlig utmed hela kusten. Mycket sällsynt i inlandet. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän efter stranden, inuti landet sällsynt.
Lokaler
Inlandslokaler. Halmstad Eldsberga Gallared, 75 m V om gården (4C 5f 17 00) på små ”öar” i källflöde 1980 (KG). Falkenberg Askome Yngeredsfors (5C 5d 20 01) i gamla åfåran nedströms fördämningen vid nya kraftverket 1990 (AP, SU). Kungsbacka Lindome Fageredssjön (6B 8f 05 07) betad strandäng 1984 (JK).
