Stillfrö är en gammal, kulturberoende art som sekundärt växer på havsstränder, t ex på tångvallar samt på grusiga och steniga strandvallar. Den konkurrenssvaga arten är dock vanligast på starkt kulturpåverkade ståndorter som jordhögar, nysådda gräsmattor, rabatter, tomtgränser mot gator och vägar, industrimark, soptippar, grustag, kalkhögar, gödselstäder och åkerkanter.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 under namnet Sisymbrium Sophia från Hasslöv (’Vild i Hasslöfs Trägård’). I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Utbredning
100 rutor (45 %). Vanlig på kustslätten, ganska sällsynt i övergångsbygden och sällsynt i skogsbygden. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
