Brunven är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer i många olika typer av kärr, med undantag av de allra fattigaste vitmosskärren, samt i sumpskogar och på stränder. Vidare finner man den ofta i fuktängar och på fukthedar, både betade och obetade, samt på tidvis torrlagda dammbottnar, fuktiga skogs- och åkervägar samt i diken.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 under namnet A. canina men utan lokaluppgift. Vid denna tid ingick även bergven A. vinealis i A. canina och eftersom både ståndortsuppgift och belägg saknas är det oklart vilken art som avsågs. Montins uppgift från 1768 om A. canina från flygsandsfält avser förmodligen bergven (se nedan). Montins belägg i S utan lokaluppgift från 1700-talet är dock A. canina.
Utbredning
216 rutor (97 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.