Åkervinda är en gammal, kulturberoende växt. Den konkurrenssvaga och ljusälskande arten växer på torr, solöppen, lerig eller sandig/grusig mark. Man ser den numera främst i väg- och åkerkanter, på mer eller mindre vildvuxna tätortsgräsmarker, stationsområden och i grustag samt mera sällan i naturbetesmarker. Förr var den ett vanligt åkerogräs (se ovan).
Första fynd
Först publicerad av Fischerström 1761 (’Men de som göra åkermannen största olägenhet, äro Convolvulus arvensis, Triticum repens, Agrostis spica venti, a[A]vena fatua, Rhinanthus och Chrysanthemum segetum’). I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Bygdenamn och bruk
Ett äldre namn från Okome, Köinge och Ullared är jungfrusärkar medan man i Vapnö använt vida kjola [vid=vit]. Från Vallda är namnet snärpe [stjälken är snärjande] kant.
Utbredning
96 rutor (43 %). Ganska vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, sällsynt i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän, men avtager i frekvens inåt skogsbygden.
