strandveronika
Veronica longifolia
Strandveronika är ursprunglig utmed Ätran och några andra vattendrag i mellersta Halland. Där växer den i lövridåer tillsammans med ganska högvuxna gräs och örter. Arten odlas också som prydnadsväxt och förvildas tämligen lätt i anslutning till trädgårdar, utkast- och avfallsplatser.
Första fynd
Först uppgiven av Fuiren 1662 under namnet Lysimachia caerulea spicata från ängar vid Buberg [gårdarna Boberg vid Suseån i Eftra].
Utbredning
45 rutor (20 %). Vanlig i Ätrans dalgång. I övrigt sällsynt om man bortser från förvildade förekomster. – Ahlfvengren (1924): flerstädes och i Ätradalen tämligen allmän.
