kråkvicker
Vicia cracca
Kråkvicker är ursprunglig men starkt kulturgynnad. I någorlunda naturliga miljöer växer den variabla arten i dynområden samt på stenstränder, strandängar och hedar vid havet. Ännu vanligare är den emellertid på kulturmark - naturbetesmarker, övergiven åkermark, åker- och vägrenar, grustag, järnvägsområden och andra ruderatplatser.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Bygdenamn och bruk
Äldre provinsnamn är fulavicker och fulatter [ful = fågel, atter = ärtor].
Utbredning
223 rutor (100%). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.