Småvänderot är ursprunglig. Den växer både ljusöppet och skuggigt i rikkärr och alkärr samt i något fattigare men av källvatten påverkade översilningskärr. Dessutom förekommer den i rikare fuktängar och klibbaldominerade sumpskogar vid sjöar och vattendrag. I den norra delen av utbredningsområdet är den nästan enbart funnen på starkt översilad mark och oftast i små bestånd.
Småvänderoten är i såväl Sverige som Halland starkt sydlig. Dikning, granplantering och igenväxning utgör ett visst hot mot arten.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 (’Ej sällsynt uti sumpiga skogvuxna ängar söderst i Halland’). Äldsta belägg från södra Halland 1700-talet (L. Montin i S).
Utbredning
37 rutor (17 %). Ganska vanlig i Laholm, sällsynt i Halmstad och utan förekomster i övriga områden. – Ahlfvengren (1924): här och där i södra Halland, i sydligaste allmän.
Lokaler
Lokaler i Halmstad. Breared Svalilt (4C 8i 48 00) översilningskärr 1980-talet (ES, bekräftad av KG). Enslöv NO om Kvarnehall (4C 8e 03 45) källflöde i klibbalsumpskog 1985 (KG). Slättåkra 400 m V om gården Petersberg (5C 0e 33 39) översilad klibbal/björksumpskog 1984 (KG). Området dikades 1985. Snöstorp 350 m SO om kyrkan (4C 7e 11 30) källflöde i klibbalskog 1987 (PW, bekräftad av KG). Söndrum Ringenäs, skjutfältet i SO (4C 7b 33 49) klibbalsumpskog 1982 (BT, bekräftad av KG). Tönnersjö Brunskog, ONO om dammen (4C 6f 14 25) källflöde i klibbalskog 1980-talet (CN, bekräftad av KG); Hyltan, 200 m NNO om gården (4C 6h 36 06) starkt översilat sluttningskärr med klibbal och björk 1985 (KG).
Äldre uppgifter i Halmstad. Breared utan årtal (L. Adlerkull i LD). Eldsberga 1908 (A. Binning i GB). Halmstad flera insamlingar mellan 1851 (Th. M. Fries i UPS) och 1893 (S. Svenson i LD); Knebildstorp 1874 (P. G. Appeltofft i LD); Strandstualet (Ahlfvengren 1924). Snöstorp Skedala 1861 (A. Lyttkens i GB och S). Söndrum Knebildstorp och ”Djöpnen” (Neuman 1884); Möllegård vid bäcken (Ahlfvengren 1924).
