Flädervänderot är ursprunglig. Den utgör ett karakteristiskt inslag i bäck- och ådalarnas klibbaldominerade lövridåer, särskilt på fuktig mark i högörtvegetation och gärna i anslutning till utflöde av grundvatten. Ljustillgången spelar mindre roll för arten. Den växer också i fuktiga lövblandskogar, källflöden, bäckrännilar och diken med rörligt vatten. På havsstränder kan man finna den i högörtvegetation innanför de skyddade vikarnas vassbälten samt på exponerade block- och klippstränder.
Flädervänderot har ökat under 1900-talet. Den har gynnats av ökad tillgång på lövbiotoper och kanske också av kvävenedfallet.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1838 från Träslöv Apelviksbergen. Då ny för Sverige.
Variation
I Sverige representeras flädervanderot av tre underarter, flädervänderot ssp. sambucifolia, revig vänderot ssp. procurrens och strandvänderot ssp. salina. Allt kontrollerat material tillhör den västliga ssp. procurrens, som bl a är vanlig i Danmark.
Utbredning
181 rutor (81 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, ganska vanlig i skogsbygden men saknas i de näringsfattigaste skogs- och myrdominerade områdena. – Ahlfvengren (1924): här och där.
